Jag kan oftast känna av om jag har lågt eller högt blodsocker utan att ta ett prov. Jag känner av dem väldigt starkt, men självklart är det bra att kontrollera genom att ta bs. Dels för att få koll på hur högt/lågt jag ligger exakt.

Dessa är symptomen jag får varje gång!

 

- Blir skakig
- Får synbortfall, och får svarta skuggor i synfältet

- Kallsvettas

- Blir väldigt svag i kroppen, vill typ bara lägga mig ner

- Sluddrar, har svårt att prata ordentligt

- Får hjärtklappningar

- Har svårt att minnas saker / glömmer bort vad det är jag pratar om eller ska säga

- Blir sjukt envis...

 

Allt blir väldigt extremt!

- Extremt trött

- Extremt Törstig (tänk att ni ätit fruktansvärd salt mat och inte fått dricka något varken då eller tre timmar efter, då kan ni förstå törsten som härjar! Det är helt galet sjukt!)

- Kan bli extremt arg, utan anledning många gånger

- Har noll koncentration

- Får ofta tung huvudvärk

- Mår illa
- Jag får en känsla i kroppen som inte går att beskriva, man känner sig fruktansvärt olustig..

 

Jag har ofta lågt och högt blodsocker. Ibland går det från lågt-högt på bara någon timme.
Tänk att ni känner alla dessa symptom under en timme i ert liv. Vad skulle ni göra om ni då befann er i en viss situation, tex:
På jobbet?
När du kör bil?
När du är på en shoppingrunda/storhandlar?

 

 

 

Har en skrämmande känsla i kroppen. Känner mig ensam och har så sjukt mycket tankar kring livet.

Ena stunden känner man sig helt gråtfärdig och nästa helt tom.

 

Min första (och förhoppningsvis sista) trafikolycka.

 

Jag skulle köra om en bil på E4:an och fick sladd när jag låg i vänstra körfältet. Bilen började kränga åt både höger och vänster, jag försökte parera men det gick inte. Bilen slungades upp sidledes och jag åker med full fart med fronten in i bilen som jag höll på att köra om.

Den bilen slungades rakt över båda körfälten och in i vajerräcket på vänster sida, medans jag snurrade runt och hamnade slutligen i högra diket.

 

Tystnaden och paniken som uppstår.

Hur mår jag?

 

Hur gick det för den andre, har jag kört ihjäl någon nu?

 

Vad gör jag?

 

Det var sjukt mycket bilar på E4:an den tiden, alla skulle till jobbet. Det var många som stannade, tog sig ur sina bilar och fram till mig och den andra föraren och frågade hur jvi mådde och om de kunde hjälpa till med något.

 

Det första jag gjorde när jag hade krockat var att direkt ta fram telefonen och ringde Björn. Jag kände mig panikslagen och visste inte vad jag skulle göra.

 

4 minuter efter olyckan ringde jag 112, då hade de redan fått in många samtal och hjälp var på väg. Först kom brandbilen, sen polisen och sist ambulansen.

Chockad och skakad.

Allt gick så fort.

 

Jag hade endast ont i huvudet på vänster sida, säkerligen hade jag slagit i sidorutan i krocken. Mer var det inte då, förutom chocken såklart. Jag valde att inte åka med ambulansen.

 

Bergningsbilen drog upp min bil från diket och konstaterade att den var körbar, så jag fick själv köra den därifrån om jag ville. Så jag tog bilen, åkte efter den andre föraren för att skriva papper till F-bolaget, sen åkte jag hem till Mia och var där resten av dagen. Ville inte riktigt vara själv + att jag började få stark huvudvärk och må illa.

 

Anna var snäll och tog bussen till Mia efter jobbet. Hon körde hem mig med bilen. Skönt att inte behöva köra något med idag. Det knöt sig rejält i magen när vi åkte förbi olycksplatsen. Fy vilken känsla!

 

 

Jag hade änglavakt.

 

 

 

Insulinpumpen- min bukspottkörtel!

 

Min pump doserar en liten mängd insulin ca var tredje minut. Jag har själv valt, timme för timme, hur mycket jag vill att den ska pumpa in. Så fort jag äter eller dricker något som påverkar att mitt blodsocker stiger måste jag pumpa in lite extra insulin manuellt så att fler celler öppnar sig och kan bryta ner sockret.

Jag har min pump kopplad till kroppen 24 timmar om dygnet. Jag kan självklart enkelt koppla bort den om jag ska duscha eller liknande, men annars är den på hela tiden. Till och med när jag sover. Då ligger den bredvid mig i sängen. Ibland trasslar man in sig i slangen när man vrider och vänder på sig. Ibland vaknar man av att Björn ligger på den och slangen är så spänd att det känns som om den ska ryckas bort! Ingen höjdare...

 

Jag har inte opererat in något för att kunna använda min pump. Jag sätter bara fast en plåsterlapp med en minimal plastslang som är ca 1,5 ca lång som går in under huden. Jag skjuter fast den med en lång nål och sen drar jag ut nålen medans slangen är kvar. När jag ska byta drar jag bort plåsterlappen och slangen följer med ut. Sen är det bara att placera en ny plåsterlapp med slang på ett nytt ställe på ex magen. Slangen från pumpen kopplar man ihop med den som jag skjuter fast på magen.

Se här!

På dagarna gömmer jag pumpen i kläderna, jobbigast är det när man inte har några fickor- då får man sätta fast den i bh:n eller nåt. Det allra värsta är på sommaren när man går i bikini, vart fan ska man sätta pumpen då liksom?? Jo man sätter fast den i bikinitrosan och hoppas att den inte tynger ner så pass mkt att trosorna ramlar av! Haha, skämt och sido. :) Antingen får man hålla den vackert i handen, placera den innanför linningen på bikinitrosorna eller så kan man dra på sig några shorts med fickor. När man solar brukar jag ha den liggandes bredvid mig. Det brukar alltid bli sånt fint vitt märke efter plåsterlappen också, ser inte klokt ut :)

 

När jag fick diabetes, 6 år gammal, hade jag sprutor. Jag började med 3 sprutor om dagen. En på morgonen med snabbverkande insulin som gavs i skinkan, samma insulin till middagen men den togs i magen, och sen en spruta på kvällen med långtidsverkande insulin som gavs i låret.

Det var väldigt noga att jag fick sprutorna på samma tid varje dag, eftersom insulinet bara stannar kvar och verkar i kroppen ett visst antal timmar, sen måste det fyllas på med nytt. Och varje gång jag fyllde på med insulin måste jag äta så att inte blodsockret blev för lågt. Därav alla fasta rutiner när det gällde mat eftersom jag var beroende av mitt insulin.

Jag har haft hur många olika sprutor och insulinsorter som helst, men de jag minns allra starkast är först och främst engångssprutorna. De vanliga, sterila, tråkiga med orange lock! Sedan pennorna, som det finns hur många olika som helst av. Kan inte komma ihåg alla sorter jag haft :)

 

Allt eftersom åren gick och jag började på högstadiet och kom in i tonåren så krävde kroppen mer insulin. Jag var bla tvungen att lägga till en spruta till lunchen. Det var jobbigt. Innan då jag bara hade tre sprutor om dagen så klarade jag mig från att behöva ta dem i skolan. Nu var jag tvungen att visa upp det inför alla eftersom min läkare sa att jag var tvungen att ta sprutan innan maten, men inte före jag hade maten på tallriken framför mig eftersom jag var tvungen att äta direkt efter jag tagit insulinet. Alltså var jag tvungen att ta sprutan vid bordet, bland alla människor. Många undrande blickar!

 

Alla vet nog inte ens vad insulinet har för funktion i kroppen?
Enkelt förklarat så öppnar insulinet upp celler i kroppen så att de kan ta upp socker från blodet och bryta ner det. Får man inte tillräckligt med insulin så stannar sockret kvar i blodet.

 

När det var som värst tog jag 7-9 sprutor om dagen. Det var så fruktansvärt jobbigt, dels för att komma ihåg alla tider jag skulle ha dem plus att jag hela tiden har haft en viss rädsla för nålar. Passande sjukdom man råkade ut för! Än idag räknar jag till tre innan jag sticker, så fruktansvärt obehagligt! Kommer det någonsin gå över??

 

Eftersom det blev så många sprutor om dagen så önskade jag att få en insulinpump, då behöver man bara sticka sig en gång var tredje dag ungefär, vilken skillnad! Så 2004, när jag gick i 8an, fick jag min första pump! Sedan dess har jag haft ca 3 olika sorter, alla med lite olika funktioner och finesser. Är väldigt nöjd med pumpen för det mesta, klart att den kan vara i vägen många gånger, men den underlättar mycket för mig i vardagen :)

 

Blodsockret stack iväg uppåt under em. Jag blev väldigt trött och seg, men det kunde inte hjälpas för det var bara att bita ihop och jobba vidare. Hade dessutom stängning idag, jobbade till 17.30.

 

Maten var iaf serverad när jag kom hem, skönt! Ville dock inte ta bs innan maten, orkade inte se en misslyckad siffra. Chansade då med insulinet så vi får se senare ikväll om det blev bra eller ej.

 

Och ja, vissa perioder orkar/vill man inte ta bs och chansar istället. Väldigt dumt kan tyckas, eftersom så mycket står på spel. Men när jag kollar så mycket bs ändå så tycker jag det är ok att bara köra på de gånger man inte orkar. Man kan inte orka jämt!

 

Inväntar dessutom Anna och Therese på lite kaffe :) Har ju kakor som jag kan bjuda på, men inga sockerfria för min egen del. Har inte haft sockerfria kakor/godis sen jag gick på mellanstadiet tror jag. Borde man ha det kanske?
Nej fy, vill vara som dom andra!

Sitter på jobbet och har rast för tillfället. Snart drar fritidspasset igång med de äldre barnen, härligt :)
Jag har haft ganska bra bs under dagen, men blev låg runt tio och tog då lite druvsocker och stängde av pumpen sista timmen innan lunch. Nu är det 1 1/2 timme sedan jag åt och tog insulin, nu är jag låg igen.

En dag då jag tydligen är extra känslig helt enkelt.

 

Ska dricka upp det sista av saften nu och stänga av pumpen en timme till så kanske det ordnar upp sig :)
Måste ju orka ta hand om alla barnen och deras energi!

 

 

Det finns hur många olika blodsockermätare som helst!

Jag har haft många under mina 16 år som diabetiker. Jag har sparat de flesta, kul att ha kvar och minnas men även för att se hur utvecklingen faktiskt går framåt!

 

Tänkte jag skulle visa alla blodsockermätare jag haft, ska bara leta på dem och fota så kommer de upp på bloggen senare :)

 

Den mätare jag har nu är Accu-Chek Aviva Nano. Den är bra och jag är nöjd. Finns en del funktioner på den som är användbara. Tex kan jag se ett medelvärde på mina tagna bs under 7, 14, 30 och 90 dagar. Kan vara bra att ha en överblick. Men man ska komma ihåg att den bara räknar medelvärde på de bs man tagit, så det överrensstämmer inte med HbA1c!

 
* HbA1c är ett "långtidsmått" på glukosnivån i kroppen. Den räknar ut ett medelvärde på sockret som du har haft i blodet de senaste 3 månaderna (längre, kortare tid? Kommer inte ihåg) När man tar ett HbA1c får man exakta värden, det får man inte via blodsockermätaren.

 

Vilken morgon!

Jag vaknade på 13 i bs, det var längesen jag hade så högt tidigt på morgonen. Undrar vad det berodde på?
Startade alltså dagen med huvudvärk. Som tur var gav den med sig en liten stund efter jag pumpat in 1 E.

Inte nog med det, jag var sen som vanligt och skulle bara käka frukost och ge katterna mat så skulle jag åka iväg till jobbet. Men vad händer, jo kattskrället släpar in en stor råtta till köket! Gibson släpper ner den på golvet och råttan börjar springa fram och tillbaka i hela köket, och Gibson efter såklart! Vilken cirkus!

Panik! Vad fan ska jag göra? Hur ska jag få ut den ur huset?

Jag ringde Björn och skrek, han bara garva åt mig och situationen. Herregud. Men snäll som han är sätter han sig i bilen och åker hem för att hjälpa mig. Men han hinner knappt innanför dörren innan Gibson har hunnit tuggat i sig råttskrället och sitter och slickar upp resterna från golvet..

Vilken lugn och harmonisk morgon. ;)

 

Dagen på jobbet har ändå gått rätt bra. Blev som vanligt väldigt trött efter lunchen. Det är den sämsta tiden på hela dagen. Alltid likadant, är så trött och vill bara sova.. Jag reagerar väldigt mycket på maten och insulinet den tidpunkten, konstigt nog.. Men idag gick det ändå väldigt bra! Jag lyckades hålla bs under 10 fram till lunch och 30 minuter efter maten så låg jag på 10. Efter ytterligare en timme låg jag på 5 och lyckades hålla det där resten av em. :)

 

Jag hann åka en sväng till IKEA efter jobbet också. Så mysigt att strosa runt där bland folk och alla grejer. Fick med mig allt som jag planerat att handla, dvs förvaringskartonger och galgar till förrådet.

 

Mamma fyllde år igår! :) Hela familjen var där på kvällen och firade henne :)

 

Men min dag började så här!

Jag kollar alltid blodsocker under natten. Jag ställer inga alarm utan vaknar av mig själv med jämna mellanrum och kan då inte somna om utan att kolla bs. I vanliga fall brukar jag känna av om jag ligger högt eller lågt, men när man precis har vaknat kan det vara svårt att avgöra hur man mår. Jag ligger ofta bra på natten, men självklart händer det att jag blir låg eller hög beroende på vad jag gjort kvällen innan och om jag lyckats räkna ut min dos rätt.

 

Från 00-03 låg jag på 8 i bs.

Kl 06, hade jag bs 6.9.
Nästa bs tog jag kl 9.20, då låg jag på 5.2. Då var det bara att kliva upp. Trots att jag har bra bs så sjuker det fort på morgonen, eftersom det är många timmar sedan man åt. Så fort jag har ett bs på 4 börjar jag kallsvettas och skaka.

Men en sovmorgon till halv tio är inte fy skam!

 

Anna ringde till mig innan tio och påminde om Tobo julmarknad, det har jag totalt glömt bort! Tack och lov att hon ringde, älskar marknader! Så Anna, Adde och jag åkte dit en sväng och kikade :)

Den 15 maj 1996 konstaterade läkarna att jag hade diabetes typ 1. Jag blev inlagd på Akademiska sjukhuset i Uppsala samma dag och låg kvar där ca 1 månad om jag inte minns fel. Under tiden jag låg inne så fick jag och mina föräldrar lära oss att ta blodsocker och att ta och ge sprutor. Vi övade på att ge sprutor i apelsiner, det skulle tydligen kännas likadant som att sticka nålen genom huden. Jag kommer ihåg att det var jättekul! :) Dock var det inte lika kul att sticka på sig själv. Vilken omställning i livet när man är så liten..
Tiden innan vi kom på att jag hade diabetes var tuff. Min familj märkte att jag var trött hela tiden, väldigt gnällig av mig och var konstant törstig och sprang på toaletten titt som tätt. Jag åt mindre och mindre och allt var upp och ner. Mamma och pappa kände igen några av symptomen och hade sina föraningar om att det kunde vara diabetes eftersom sjukdomen finns på båda sidorna i släkten.

Jag minns sjukhustiden som en ganska rolig period, konstigt nog. Men det kanske beror på att jag mådde så dåligt under en längre tid innan jag kom dit. När jag väl var på sjukhuset så fick jag ju medicin och mådde så mycket bättre + att jag fick leka och pyssla varje dag på barnens lekterapi. :)

 

Jag trodde, precis som många andra, att jag hade fått diabetes pga att jag ätit för mycket socker. Bullshit!
Typ 1 diabetes har absolut ingenting med det att göra. Man får det eftersom bukspotkörteln inte längre producerar insulin, den slutar helt enkelt att fungera.
Däremot kan diabetes typ 2 uppstå om man är överviktig, då klarar inte bukspotkörtlen av att producera tillräckligt med insulin som kroppen behöver. Då behöver du äta tabletter som stimulerar bukspotkörteln till att producera mer insulin eller reglera det genom kost och motion, man äter mindre kolhydrater och motionerar så att blodsockret hålls i schack.

 

Tänkt att det har gått 16 år sedan jag insjuknade.. Helt otroligt. Jag är evigt tacksam till min familj som alltid har stöttat och hjälpt mig genom dessa år. Utan er hade det varit så mycket värre :)

Nu har jag också skaffat en diabetesblogg! Blev inspererad av min vän Gisela som skriver och uppdaterar om sin vardag med diabetes. Ett bra sätt att dokumentera och få en överblick över sin sjukdom. Bloggen kommer även att handla om mitt liv i övrigt så som jobb, vänner, familj och övrigt. Välkomna att läsa om min vardag!