Vilken dag!

 

Jag hade totalt glömt bort en föreläsning som jag skulle gå på men som tur var kom jag på det och hann dit i tid, 3 min innan det började för att vara exakt ;)

 

Sen har dagen gått i en rasande fart!

Idag fick fritidsbarnen bjuda sina föräldrar på drop-in fika :) Barnen har målat en varsin ljuslykta och sen bakat olika kakor som det skulle bjuda på. Alla lyktor hängdes upp i ett uteklassrum som vi har på gården, så otroligt fint när ca 100 lyktor lös upp i mörkret! :) Vår eftermiddagen blev otroligt lyckad och vi hade så många nöjda barn och föräldrar! Så roligt att alla fritidsbarn var med i ett och samma projekt som även gjorde föräldrarna delaktiga!

 

Så här såg det ut :)

Idag var vi på Tobo marknad, det påminde mig om att jag startade bloggen för ca 1 år sen! Bland de första inläggen bloggade jag om just denna marknad :)

 

Mamma, pappa och systersonen Filip kom hit och hämtade upp mig och Björn, sen åkte vi dit tillsammans.

Det var väldigt kallt ute, tur att jag tog både vinterskor, vinterjacka, mössa halsduk och vantar.. tyvärr så frös jag som en tok ändå! Någon mer än jag som blir iskall om händer och fötter så fort man går ut? Det känns som om det blivit värre med åren. Undrar om det har med diabetesen att göra?

 

Köpte två tomtar, glutenfria remmar, konjaksenap,ullsulor och ett par tumvantar i kalvskinn. Vantarna kostade egentligen 260 kr men gubben som sålde dem tog bara 180 kr betalt, tack och bock ;)

 

 

Väl hemma värmde vi oss med lite glögg och pepparkakor. Jag brukar inte tycka om glögg men smakade denna som Per Moberg har gjort. Den var faktiskt väldigt god! Blodsockret reagerade inte så märkvärt på det heller, trots att många avstår glögg bara för att det är så mycket socker i det?

Lite senare gjorde vi iallafall plankstek och till efterrätt åt vi Kalvdans med saftsoppa. Kalvdansen köpte mamma på marknaden. Gott som sjutton!

 

 

 

Vi avslutade kvällen med lie vin/öl och kortspel, mysigt och jag är helnöjd med lördagen. Imorgon fyller min mamma år så då blir det fira av! ;)

 

 

Dagens blodsocker? Låg för fjärde gången just nu och jag har fått två rediga rekyler efter 2 av de låga värdena. Idag ser det alltså ut som en bergochdalbana i cgm-diagrammet. Men jag är glad ändå!

 

Sen jag kopplade på mig cgm:en i tisdags så har jag endast haft 2 värde över 14!

Jag har varit så less på min diabetes under en väldigt lång tid. Men nu, sen i tisdags, så har jag svävat på små moln! Jag är så glad över att ha kontroll, det ger mig energi till att fortsätta ta hand om min diabetes.

Jag mår fantastiskt bra då jag ser att blodsockeret knappt varit över den röda linjen, jag ser hur kroppen beter sig när jag äter eller rör på mig mer än vanligt. Dock har jag legat hemma i feber sen i onsdagskväll så det har inte blivit några träningsrundor direkt. Men sen när jag mår bättre, då ska jag fanimej prova på promenader, träningsrundor, simning mm, bara tid och ork räcker till! ;)

 

Jag tävlar mot mig själv, ibland väljer jag bort saker som höjer bs bara för att jag inte vill att de ska synas på displayen och jag vågar experimentera mer med insulindoserna.

Eftersom jag alltid är orolig över att bli låg på jobbet mm så brukar jag vara feg när jag tar insulin. Därför ligger jag alltid lite högre i bs vilket inte är bra. Nu vågar jag pumpa in lite extra och ser väldigt goda resultat av det.

 

Så jävla skönt att äntligen kunna må bra!

Kolla in de senaste 6 timmarna! Nästan så jag känner mig frisk ;)

Hej!

 

Nej jag är inte helt sänkt efter läkarbesöket i tisdags! Jag har inte orkat blogga bara ;)

 

Jag fick träffa en ny läkare, Martin hette han. När jag kom dit fick jag berätta lite om hur jag upplevde min sjukdom för tillfället, och det var väl ingen vacker historia han fick höra.. Men han dömde mig inte för det utan sa bara "Ja jag förstår att det är speciellt roligt att ha diabetes, måste vara fruktansvärt jobbigt att leva med den sjukdomen".

Så jag fick ventilera lite, vi pratade lite om träning, jobb, vardag och hur saker och ting flyter på. Jag fick reda på en massa provresultat som såg hyffsat bra ut och han undersökte mina fötter lite snabbt.

Det som jag kom på i efterhand var att han aldrig förde över mina blodsocker från mätaren till datorn? Det bruakar man ju alltid göra på besöken, men han måste ha glömt det. 

 

 

Jag berättade hur som helst att jag skulle få låna en CGM hos min sköterska direkt efter läkarbesöket och jag sa att det är det bästa som jag har stött på inom diabetesvärlden och den förändrar min livskvalité något enormt. Han tyckte jag skulle slåss för att få en egen cgm och han skulle framföra det till min sköterska att det vore bra om jag fick en. Inte för att jag tror att det helt plötsligt skulle få mig inom kriterierna för att få cgm, men det var ju snällt av honom :)

 

 

Nu till mitt nuvarande hba1c........... det ligger på 59! WHAT?! Jag hade räknat med över 60!

Sist jag hade lånade cgm så låg jag på 59 innan och 57 när jag lämnade tillbaka den tre veckor senare.

Undrar om det blir samma skillnad nu eller vem vet, kanske bättre! :)

 

Summan av kardemumman- jag är nöjd!

 

 

 

Jag är lite nervös över läkarbesöket imorgon. De senaste 3-4 åren då jag gått till läkaren så har jag blivit ledsen och besviken på hur de bemött mig. Meningar som "Det är ju inte så farligt att leva med diabetes, man kan ju vara som alla andra" och liknande när de talar om för mig att jag måste träna mera, dricka mindre, äta bättre mat, gör att jag tappar intresset att lyssna vidare på deras kloka ord...

När jag försöker berätta om min livssituation med jobb och vardag mm och att det är svårt med träning så suckar de och säger bara, försök mer.

 

Ja det kanske är de orden som behövs för att man ska komma på bättre tankar och börja prioritera. Men när jag inte har accepterat sjukdomen som en del av  mig är det väldigt svårt att vilja kämpa för det bästa. En vacker dag kanske det känns bättre, men just nu känns det som att jag har huvudet precis vid vattenytan. Hur kan det vara så efter 17 år?! Jag trodde jag hade accepterat sjukdomen, jag tyckte inte den var till problem när jag var liten förrutom ibland då livet var lite "orättvist" såklart. Det började komma mer i tonåren, den här revolten av att jag kan minnsan överleva min diabetes och gick på fester och struntade i allt vad sockerfritt heter.

Nu i vuxen ålder har jag väldigt svårt att anpassa livet med jobb, vardag och träning och känner mig mer rädd inför framtiden och hoppas såklart på att allt vad komplikationer heter aldrig når min kropp.

 

Om jag får gissa så är mitt hba1c högre än sist jag var på sjukhuset, det återstår att se...

Diabetesen har förstört mig.
Jag hatar den.
Jag är så jälva trött på att planera allt.
Jag vill leva spontant.

 

75 timmar tills jag har kopplat på mig cgm,

75 timmar kvar tills livet kan börja.

Efter det 672 timmar då jag kan leva livet som vilken människa som helst.

Sen lämna livet kvar på sjukhuset och återvända hem.

 

Jag hade nästan glömt bort att det var diabetesdagen idag! Men kom på det nu ikväll och firar det med choklad till kaffet då jag låg på 3.8 i bs. Snacka om att bli låg på rätt tidpunkt ;)

Såg när det lyfte diabetesdagen på nyheterna, trodde det skulle gå rätt fort men till min förvåning så hade de ett långt inslag där de klargjorde skillnaden mellan typ 1 och 2 samt intervjuade en flicka med diabetes och hennes mamma. Kul att de uppmärksammar denna dag, det är väldigt viktigt för oss diabetiker!

 

För övrigt har jag haft väldigt svängit bs idag, fått lågt bs 3 ggr vilket är ovanligt. Det kändes som att kroppen aldrig återhämtade sig från det låga värdet och reagerade blixtsnabbt på nästa insulindos i samband med måltid.

 

Min mamma kom hit på "syjunta" ikväll som vi infört en gång i veckan ;) Åh, älskar ordet syjunta...!
Jag hann både sticka på min halsduk och brodera på min "julpost" som jag började med för typ 4 år sen. Anledningen till att den inte är klar är att det blev fel hela tiden så mamma var tvungen att hjälpa mig om och om igen. Då ledsnade jag och började med något annat. Men nu ska jag försöka göra den färdig!

 

Sen ska jag visa er en annan sak som jag sydde härom dagen, det är diabetesrelaterat och det kommer i ett annat inlägg :)

 

Herregud vilken tandläkare jag fick igår. Jag var hos henne i 50 (!!! min), mina undersökningar brukar gå betydligt fortare och helt ärligt vet jag inte vad hon höll på med. Efter 25 minuter hade hon bara tagit röntgenbilder och satt tyst och studerade dem på datorn. Så där satt jag. Med dreggellappen och skyddskragen runt halsen. Med öppen dörr så att alla andra patienter och tandläkare kunde kika in på mig där jag satt, till slut var jag tvungen att fråga om jag fick lov att stänga dörren..

Sen var hon inte direkt smidig när hon skulle undersöka munnen och rensa bort lite tandsten, har aldrig haft så ont när jag besökt tandläkaren förrut..! Men efter en lång stund i stolen så kom jag till slut därifrån, bara för att jag talade om för henne att jag var tvungen att anmäla mig till provtagningen innan de stängde.

 

Väl på provtagningen så kände jag mig svimfärdig. Jag hade inte ätit något pga fastan, blev lite stressad över tandläkaren som tog lång tid på sig och kunde inte släppa den där känslan av när nålen trycks in i huden. Jag hatar det. Så vidrigt.

Eftersom jag alltid tar proverna på samma vårdcentral som inte är så stor, så känner de flesta sköterskorna mig och vet att vi brukar gå till ett rum med säng så att jag får ligga ner när proverna tas. Idag fick jag en äldre sköterska som jag inte haft förrut så jag berättade att jag tycker det är riktigt obehagligt och vill gärna ligga ner som vanlig om det finns en säng ledig. Hon var så glad och trevlig och gick för att titta om det var ledigt någonstans, men tyvärr så var alla rum upptagna. Hon tog mig till vanliga provtagningsstolen och bökade runt och fällde ner den så jag skulle kunna ligga mer plant, hon justerade armstödet och gjorde några andra inställningar . Då kommer den sköterska som jag brukar ha, in till oss och började prata med mig, satte sig på huk vid min sida och la sin hand på min arm. Hon sa inget om det när hon kom, men hon hörde att det inte fanns några rum lediga och tog sig då tid att vara med mig under provtagningen.

När jag såg att sköterskans plats var vid min vänstra sida så blev jag nervös, det brukar nämligen inte gå att få ur något ur den armen. Det sa jag till henne men jag såg ju också att det var för trångt för att komma åt högerarmen. Då tittar hon på min vänsterarm och letar upp ett kärl som hon tror ska gå bra, bara jag är villig att ge henne chansen såklart. Hon verkade så lugn och trygg så jag lät henne försöka medans den andra sköterskan satt kvar vid min sida, med handen på mig samtidigt som hon pratade med oss och hjälpte till att assistera vid byte av rör mm.
Tusen tack till dessa två sköterskor! Ni anar inte vilken stor betydelse era handlingar har! Sköterskan som stack mig gjorde ett fantastiskt jobb, det kändes såklart obehagligt som vanligt men hon fick in nålen vid första försöket, utan att gräva runt. Den andra fantastiska sköterskan som tog sig till att sitta vid mig utan att jag frågade, tack!

 

Efteråt satt jag kvar i stolen och pratade med dem en stund, jag kan aldrig resa mig upp och gå därifrån så fort det är färdigt för då ramlar jag ihop. Sköterskan erbjöd mig vatten och kaffe till min medhavda frukost, så snällt :)

 

Igår kom på att jag har en läkartid på tisdag nästa vecka på diabetesmottagningen. Hade totalt glömt bort den eftersom jag hela tiden tänkt att boka om. Men eftersom min sköterska mailade mig för två dagar sen och berättade att hon bokat in mig hos henne direkt efter läkartiden för att få låna CGM ytterligare en gång (i fyra underbara veckor), så kändes det krångligt att boka om båda dessa tider. Så nu planerar jag om allt annat runt i kring den tiden som har med jobb mm att göra istället.
Men med läkarbesöken så kommer ju även den underbara provtagningen.. Fick panik och ringde min sköterska igår för att kolla att det inte är försent att lämna prover nu, men det skulle gå bra om jag gjorde det idag.

 

Vilken tur att jag har tandläkartid just idag! Då är jag ju redan på vårdcentralen och kan smita in på provtagningen efteråt. Så här sitter jag, fastandes sen igårkväll (vilket sätter sig i huvudet på mig, bara för att jagvet att man inte får äta så blir jag ju sugen på ALLT och känner efter hela tiden om jag inte är hungrig, eller låg..)
Stressen över tandläkarbesöket och provtagningen, som båda får mig att bli lite lätt svimfärdig så har jag ett bs på över 13. Jag tog bara 0.5 enheter med pumpen, för tänkt om jag skulle pumpa in för mycket och bli låg innan provtagningen, då är det ju bara att äta något och strunta i proverna eftersom de ska tas på fastande mage..

 

 

Nu måste jag åka!

 

Det blev öl och cider två kvällar denna helg. I fredags var vi över till Therese och Fredrik där vi fick Tacos och drack lite. Sen hamnade jag och Therese i Super Mario träsket och spelade i flera timmar, gud så kul det är! Man spelade ju jämt Mario på NIntendo när man var liten, nostalgi! Grabbarna och andra sidan sprang och vägde och mätte sig, diskuterade BMI och fetma... Ombytta roller tjejer och killar emellan? ;) haha...

 

Gårdagen var riktigt tråkig på alla sätt och vis, så på kvällen övergav jag hemmet för att dra ut med några kompisar. Vi var ut på Möblen i Tierp, jag har inte varit där tidigare och det var väl inte det roligaste stället, men ändå helt ok. Det var inte så mycket folk men vi dansade och drack och träffade på lite kompisar där :)

 

Blodsockret har ju, som väntat, legat över 15 när alkoholen väl strömmar in. Jag kände mig låg och hungrig när vi var på dansgolvet men mätaren visade 21. Jag tvättade inte händerna innan provtagningen så det är ju möjligt att det visade fel. Men där och då så tog jag en enhet och dansade vidare.

Hungern kan ju ha kommit av att jag inte åt särskilt mycket igår, bara frukost och lite middag. Men innan vi åkte hem så köpte vi korv utanför Möbeln, gott när man är riktigt hungrig. Gick och la mig på 13 i bs och vaknade på detsamma imorse.

 

 

Nu ska jag äta frukost sen ska jag göra mig iordning för att åka till min syster i stan. Vi ska bland annant shoppa lite och sen sy gardiner och kuddar om vi hinner :) Jag ska få gosa med lilla Maja, som jag har längtat efter henne! Mosters lilla hjärta <3

 

Mina kläder från House of Lola kom redan idag! Härlig överraskning och kanonstart på helgen! :D

Är helt lyrisk, älskar de nya byxorna och klänningen! Fick dessutom en beige mössa med knappar på sidan kostnadsfritt, varför har jag ingen aning om men hörde att det var fler som fått den. :)

 

Min dag har varit riktigt bra. Jag har tagit hela dagen till administration och hunnit jobba undan massor! Eftersom lärarna är på höstlov och fritidsverksamheten är i ett annat skolhus så hade jag hela byggnaden för mig själv. Det går så mycket bättre och fortare att jobba då än när alla springer runt en och pratar och frågar mig om en massa saker. 

Dock glömde jag min mobil hemma, så jag har haft lite panik över att inte kunna få tag på folk och tvärtom. Tänk vad hemskt att en mobiltelefon har sån påverkan på en..

 

Igår tappade jag en maska när jag stickade så jag tog med mig det till jobbet idag. Tack och lov att jag jobbar med 50+ kvinnor som har stenkoll på stickning ;) Karin som hjälpte mig ville inte riktigt släppa ifrån sig stickningen så hon gjorde några varv åt mig innan jag fick tillbaka den. Men det är ju så, när man väl börjar är det riktigt svårt att sluta!