Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Under den senaste veckan har mitt blodsocker legat otroligt bra! Tror jag har vaknat med bs mellan 4-8 varje morgon och sen har mätaren visat värden under 10 flera ggr under dagarna. Undrar hur det kommer sig? Efter alla dessa veckor med skyhöga värden... Borde fortfarande vara högt i och med att jag är förkyld (igen!). Har sjukt ont i halsen och nyser hela tiden. Jag som är så taggad på att prova olika pass på Friskis! Men det lär vänta tills halsontet har gått över i alla fall, men sen så! =)

 

Får alltså nöja mig med att sitta hemma med en kopp kaffe ikväll. Ska snart ta och städa mitt rum och börja plocka med kartongerna i klädkammaren, känns som att jag har skjutit på det länge nog nu...

 

 

Jag har ju för sjutton köpt ett årskort på Friskis och Svettis för 3000 spänn, dags att få valuta för pengarna!

Jag har helt klart legat på latsidan gällande träningen. Tanken var, när jag köpte kortet, att jag och Karin skulle gymma och gå på olika pass tillsammans. Men det har sällan blivit att vi kunnat gå samtidigt, det är alltid någon som har något annat planerat, jobb eller plugg är i vägen, och har inte den ena varit förkyld och hänging så har den andre varit det.. =/

 

Det är alltid sjukt mycket folk på det Friskis som ligger på väderkvarnsgatan, det närmast mig. Därför har jag känt mig lite obekväm och osäker på vart jag ska ta vägen på gymmet när jag går själv, många maskiner är upptagna och det är mycket folk överallt. Eftersom vi inte har kommit fram till några speciella träningsrutiner gällande de olika muskelgrupperna känns det lite jobbigt att gå runt där ensam.

 

Men igår gick jag till gymmet trots att Karin inte skulle med. Jag tänkte att jag kör kondition när inte hon är med så kan jag/vi lägga upp ett program för hur vi ska träna de olika muskelgrupperna när hon är med. Jag käkade två knäckemackor och åt en liten yoghurt innan jag gick dit. Hade bs på 14 och 3 enheter insulin i kroppen när jag startade. Körde 20 min crosstrainer, 5 min rodd, sen tränade jag lite rygg också innan jag gick hem och körde mage (det var fullt med folk på mattan så det var smidigast att gå hem). När jag kom hem hade jag bs på 6! :)

 

Idag skulle Karin ha hängt med mig på ett danspass på Friskis, men hon behövde plugga så jag fick gå själv. Jag har aldrig velat gå på pass själv eftersom jag skäms över att ta med mig saftflaskan, blodsockermätaren och pumpen in i salen. Ni andra kanske låter allt vara kvar i omklädningsrummet? Men jag känner att det är drygt att lämna passet för att gå och ta bs och/eller dricka saft så jag släpar med mig allt in.

Det jag tycker är jobbigt är allas undrande blickar och jag känner mig mer sjuk än någonsin. Men jag blev glatt överraskad då ingen verkade bry sig! :) Jag tog bs 2 ggr under passet och det visade 7 båda gångerna!

 

Före: 6.1
Under: 7.2
Under: 7.4

Efter: 7.3

När jag kom hem: 9.1

 

Så lycklig! Har inte haft såna här bra värden på länge! :) Känner mig taggad på att träna vidare, hoppas det kommer några fler roliga pass i veckan som jag kan boka in mig på!

 

I fredags gick jag och Karin till gymmet efter att jag kommit hem från jobbet. Sen var det bara raka spåret hem, duscha, packa väskan och åka hem till mamma och pappa :) Där var även Anna, Adde och Kian och hälsade på så jag fick bebisgosa även då :) Jag sov kvar hemma hos dem och mina älskade katter sov i min säng! Åh vad jag saknar dem, vill ha dem hemma hos mig jämt!

 

Åt en långfrukost med mina föräldrar på lördagen innan vi gick ut och snickrade lite på boden som de håller på att rusta upp. Den blir så fin! Är glad att pappa har ett projekt att sysselsätta sig med när han går hemma om dagarna :) Efter det åkte vi till min faster och firade hennes födelsedag innan det var dags för mig att åka hem till stan och Karin.

Vi lagade fisk- och skaldjurssoppa till middag och sen drog vi fram symaskinen och började sy min halloweendräkt! Vi hade en sån rolig och mysig tjejkväll och vid 23.30 när vi inte orkade sy mer slängde vi helt spontant på oss festklänningen och högklackade och cyklade ner till Flustret :D Eftersom denna utgång inte var planerad så hade vi inte druckit mer än två drinkar i var innan vi åkte och det kan det ha varit en av de bästa utekvällarna vi varit på. Spontant och roligt!

Men eftersom jag skulle vara "duktig" igen och ta insulin mot de höga blodsockervärdena så slutade det med att jag hade bs på 4 under de sista två timmarna innan jag gick och la mig. Frågade om jag fick lite juice av dem i baren på grund av mitt låga blodsockervärde innan jag skulle hämta ut min jacka och cykla hem, det var inga problem och de frågade om jag skulle klara mig hem utan hjälp. Jättesnällt att jag både fick juicen och att de faktiskt frågade om jag skulle behöva någon mer hjälp! Tog mig hem utan problem, åt en macka och sänkte procentuellt på pumpen under två timmar innan jag somnade. Vaknade på 15 i bs runt 7 tiden och tog då två enheter, vaknade sen igen vid 10 med bs på 6.4! :)

 

Under söndagen sydde vi klart min halloweendräkt, den blev otroligt bra så nu längtar jag till den 1:a november då den ska på!

I torsdags fick jag äntligen träffa lille Kian! Så underbart mysigt med en sån liten krabat, välkommen till familjen! Min största storasyster Jennie med familj var också och hälsade på Anna och Adde samtidigt och vi blev bjudna på god middag och fika. Kian gick från famn till famn, så mysigt att hålla lille skrutten! :)

 

Igår var storebror och hälsade på mig i lägenheten för första gången! :) Jag bjöd på kaffe och vi satt och snacka och skrattade ett bra tag innan vi tog den där promenaden som vi bestämt sen tidigare att vi skulle ta. Vi gick ner mot stan och efter ån en bra bit innan vi tog oss hemåt igen. Blodsockret låg på 4 innan vi gick, jag drack ett glas saft och lämnade pumpen hemma. När jag kom tillbaka en timme senare låg jag på 6 i bs.

 

Idag var tanken att jag skulle ha träffat en gammal gymnasiekompis som jag inte träffat sen vi tog studenten, men hon fick förhinder så vi ska boka in en ny träff nästa vecka istället :) Ska bli så kul att ses!

 

När jag kom hem från jobbet värmde jag en matlåda sen drog Karin och jag ner på stan till Olssons tyger. Jag köpte tyg och annat till en kjol som jag ska sy till halloweenfesten som vi ska ha här hemma! :D Jag och Karin ska hjälpas åt att sy den nu i helgen, ska blir så kul!

På vägen hem stannade vi till på Kvarnen och hämtade ut ett paket från Partykungen, min rekvisita till festen har kommit! Skrattade gott åt innehållet, detta kommer bli bra ;)

 

Imorgon ska jag (förhoppningsvis) träffa lille Kian för första gången! :D Jag blev nämligen moster den 8:e oktober! Jag har tyvärr varit förkyld under en längre tid och därför inte kunnat hälsa på honom och hans älskade familj än, men jag har blivit bättre och hoppas det har lagt sig helt tills imorgon! Jag är så stolt, ska nämligen bli gudmor åt den lille krabaten <3 Älskade lilla pyret!

Förra veckan var jag och Karin ut på nation, första gången för min del! :)

Först gick vi och åt middag på Wermlandskällaren. Vi åt natchotallrik och drack glutenfri öl för 79 kr, billigt och bra ;) Efter det gick vi vidare till Stocken och drack drinkar och dansade till midnatt, sen var det dags att ta sig hem och sova, jag skulle trots allt jobba på fredagen. Det var riktigt kul, äntligen fick jag gå på nation! :D

På vägen hem cyklade vi en liten omväg för att leta efter Karins bygghjälm som kom bort för två veckor sen när hela gänget drog ner för på stan efter förfesten hos oss. Helt sjukt, men vi hittade den! Men historien bakom den försvunna hjälmen håller vi nog för oss själva ;) haha...

 

 

I lördags var jag först ner på stan och shoppade lite. Sen på kvällen gjorde jag mig iordning och drog iväg på förfest med Johannes, Matte och Rikard. Spårad kväll! ^^ Vi drack drinkar, spelade olika ölspel, färgade Rikards hår mm. Sen drog vi vidare ner på stan och till Norrlands nation! Sjukt mycket folk och jag lyckades smita in med min fickplunta i väskan ;) När jag hade visat upp mitt kårleg, betalat inträde och hade gått förbi vakten så ropade han att jag skulle komma tillbaka eftersom han hade glömt kolla i min väska efter alkohol, jag hade inte hunnit stänga den eftersom jag höll på att lägga ner plånboken i den så pluntan var helt synlig. Jäkla skit tänkte jag, men sa bara ja men självklart ska du kolla och räckte fram väskan åt honom. Han tog emot den och hade fortsatt ögonkontakt med mig eftersom han pratade med mig samtidigt som han kände på väskan, hade han bara tittat ner i den så hade han sett pluntan, men han klämde bara på den och sa att jag kunde gå in. Haha, vilken jävla tur! ;)

Väl inne på nationen så var vi runt på alla dansgolv och släppte loss totalt, så sjukt kul kväll med härliga människor!

Det enda tråkiga var att jag hela kvällen låg på 25 i bs och pumpade därefter in insulin flera gånger (för en gångs skull var jag duktig och kom ihåg att ta insulin). Sent under natten när vi var på dansgolvet fick jag lite panik då jag kände av hjärtklappning, fick synrubbningar och det kändes som att jag hade sprungit ett maraton. Johannes fick leda mig ut från dansgolvet och jag kollade bs som då visade 3.6. Tog ett halvt paket druvsocker på en gång och så gick vi till Max för att äta. Glömde ta insulin till maten men väl hemma och ca 1 tim efter vi ätit låg mitt bs på 8. Jag hade ställt larm på mobilen så att de skulle ringa med 1½ timmes mellanrum hela natten fram till 8 på morgon för att jag skulle ta bs. Johannes sov på madrass nedanför min säng så han skulle ha koll på mig under natten och hjälpa mig om jag skulle bli låg. Bs var på 10 hela natten rakt igenom, helt galet. Och detta trots att jag inte tog något insulin till maten på Max.

 

Jag vill verkligen inte sova själv när jag har druckit. Det är tom jobbigt när jag är nykter! Kommer jag att vakna om jag får riktigt lågt blodsocker? Kommer jag vakna av riktigt högt blodsocker utifall pumpnålen krånglar och jag får  insulinbrist? Kommer jag att klara av att hämta något sött om jag vaknar och är jättelåg? Klart oron alltid finns där, men som sagt, oron är störst efter en utekväll eller träning.

Det pratas om att jag är oansvarig. Ja det kanske jag är. Men jag kommer fortfarande välja att festa och umgås med mina vänner eftersom jag har den tiden i livet som jag tycker det är otroligt kul och det är vad jag vill göra. Och jag frågar hellre om hjälp av andra och ber dem ha lite extra koll på mig när vi är ute, än att vara stolt och tro att jag kan klara mig på egen hand. Men bara för att jag ber om hjälp om extra koll så släpper jag ju inte allt ansvar själv och litar på att alla andra ska ordna allt och ha koll åt mig. För min  del är det skönt att veta att jag inte är ensam och att det finns någon att luta mig mot om det skulle vara något.

Mitt hba1c låg på 51 i början av sommaren, nu har det ökat till 63. Det är ju inte en jättedålig siffra, men ändå en ganska stor ökning.

Det beror bland annat på att jag festar mycket och ofta, glömmer eller tar för lite insulin till måltiderna och att jag inte engagerar mig i att räkna ut hur mycket insulin jag behöver till kolhydraterna jag äter. Klart jag skulle må så mycket bättre av att ha ett stabilt blodsocker, men när disciplin är ett krav, drar jag mig gärna undan och tänker att jag "ska ta itu med det senare"... vilket kan dröja väldigt länge! Men vad ska man göra när man är så fruktansvärt less på skiten?

 

Och är det då okej att gnälla när man inte har orken att bry sig om sin hälsa?

 

---

Jag känner inte av symptomen för högt bs lika tidigt som förut. Förr kunde jag må dåligt redan vid 11 i bs, nu kan jag ibland ligga på 15 eller mer innan jag känner av symptomen som att jag lätt blir arg, tålamodet försvinner, jag får små sår i munnen, huvudvärk, blir enorm törstig, ont i musklerna och den enorma tröttheten!

 

Jag skulle ha gått till gymmet ikväll. Jag var noga med att äta middag en timme innan och skulle ta 3 E insulin, bara det att jag glömde att bekräfta dosen så jag fick aldrig något. Sen var det lite andra saker som hände så jag blev försenad, två timmar efter middagen var jag äntligen ombytt och på väg, skulle bara ta bs först. Det visade 21 och det var då jag kollade historiken för bolusdoserna och insåg att jag aldrig fick mitt middagsinsulin.. SUCK. 

Inget gym för mig med andra ord. Tog en massa insulin och mådde riktigt dåligt. Hade enorm huvudvärk och det gjorde så sjukt ont i musklerna i nacken och axlarna. Efter 30 minuter låg jag på 22 i bs och då blev jag så jävla arg att jag tog mig ut på en pw som jag avslutade med att springa. Efter en timme var jag tillbaka och då var symptomen fortfarande kvar, men kollade bs och det visade 8! Äntligen en siffra under 10 på mätaren!

 

Powewalken var inte bara bra för blodsockret, behövde verkligen rensa tankarna och göra av med en del frustration. Hoppas kunna ta mig till gymmet imorgon och då kanske få sällskap av storebror :)

 

 

 

Jag är så enormt lycklig!

 

Jag har äntligen börjat hitta mig själv. Jag vet mer och mer vem jag är och vad jag vill. Att äntligen vara nöjd med mig själv och kan njuta av livet! Beslutet att separera och ge mig själv en ärlig chans att hitta mig själv var det bästa jag kunnat gjort! Det var inte rätt mot varken mig själv eller Björn att fortsätta i vårt förhållande när jag inte visste vart jag hade mig själv. Klart att det tillsammans med mycket annat tärde på oss båda.

Det är klart jag då och då saknar att ha någon vid min sida, men jag känner ändå någonstans att jag inte är redo för ett nytt förhållande förens jag har landat ännu mer i vem jag är och vet vart jag är på väg! Dock vet jag att om jag nu skulle träffa någon snart så kommer jag ha så sjukt mycket att ge, så man ska aldrig säga aldrig ;)

 

För bara ett år sen var jag osäker, rädd för att vara själv, brydde mig så sjukt mycket om vad alla andra tyckte och tänkte och vad de ville istället för att lyssna på mig själv, jag levde med svår ångest och kände mig otillräcklig som person och att jag aldrig dög till något eller för någon. Jag hade enormt beslutsångest gällande allt och anpassade mig gärna efter andra och gjorde/valde hellre det de ville än vad jag själv egentligen önskade.

 

Idag är jag en otroligt glad och lycklig person, jag är mer självsäker och känner mig nöjd och stolt över mig själv och det jag gör! Jag känner mig otroligt omtyckt och uppskattad av familjen, vännerna, kollegorna och alla andra runt omkring. Jag älskar att umgås med folk, vill hitta på nya saker, tar egna beslut och gör sånt jag själv vill! Att bara ha sig själv att tänka på är guld värt! Trodde aldrig att jag skulle uppskatta det så mycket som jag faktiskt gör! Tänk att jag till och med idag kan längta efter att få vara själv och bara vara? Det gav mig panik förut, men nu unnar jag gärna mig lite egentid. Ångesten är som bortblåst, vet inte när jag hade det sist? :)

 

 

Jag trivs otroligt bra på Djäkne, mitt underbara hem!

Här kommer och går folk som de vill, vi har ofta  fest och folk som hälsar på :) Härligt!

 

Lite bilder från de senaste helgerna och veckorna!

Vi har varit till Barcelona, varit på brandmannafest, sett Lady Gaga i Globen och mycket, mycket mer! Detta är bara ett litet urval av alla bilder, resten finns på facebook!