Idag åkte Björn och några kompisar till Ljungdalen. De ska åka skoter och dricka bärs, sen kommer de hem på söndag igen.

 

Själv jobbar jag hela veckan, väldigt långa dagar dessutom.

 

Men vi tjejer vill inte vara sämre än killarna, så därför ska vi träffas redan på fredag för middag och något gott i glasen ;)
På lördag ska vi vidare till Gävle, gå på spa/relax under dagen, äta middag på resturang, gå ut på Heartbreak och sen sova gott på hotell!

 

 

Jag måste bland annat se till att hinna förbi systembolaget och planera kläder inför lördagen (köpa nytt?!) på dessa dagar som är kvar. Egentligen har jag bara morgondagen kvar, men ska träna på kvällen och måste hem och äta middag en viss tid innan. Så nått spring på Gränby hinns nog inte med..

 

Nej nu ska jag spana in garderoben och se om jag hitta nått kul till helgen! :)

Efter att jag pumpat ut luften ur slangen igår så tog jag en extra E insulin, eftersom jag inte visste om det var luft eller insulin jag fått i mig tidigare. Jag var trött på mitt höga bs och chansade helt enkelt.

Jag gick och la mig vid elva tiden med ett bs på 15 och vaknade av detta, två timmar innan jag skulle gå upp:

 

 

Kallsvettig och panikslagen väckte jag Björn som fick springa upp och hämta saft åt mig.

Medans jag väntade tog jag ett bs eftersom jag kände mig så sjukt dålig,

trodde det var ännu lägre än det var.

 

Den värsta känslan kommer under väntan på att sockret i saften ska hjälpa kroppen till ett normalt tillstånd. Man kan inte göra mer än att vänta.. Den plågande känslan är svår att sätta ord på. Det är panik i ren form! Kroppen är på väg mot medvetslöshet och fortsätter i samma takt tills sockret börjar verka och tar en ny vändning.

 

Fy vad äckligt det är när man inte har kontrollen. Vidrigt!

Igårkväll mata jag på med insulin till det jag åt, både middag och fikat. Ändå hade jag bs på 15 i nästan 2 h efteråt.

Jag kollade om det var luft i slangen, och mycket riktigt! Det fanns ganska mycket, undrar vart den kommer ifrån och hur mycket jag lyckats pumpa in istället för insulin?!

Jag kan inte minnas att jag har slagit i pumpen nått (då brukar det ibland kunna uppstå luftbubblor) eller liknande under dagen eller kvällen..

 

Det är en nackdel att jobba så långt hemifrån. Jag vill jobba i närheten av Månkarbo, kanske Östervåla, Tierp mm. Jag tror inte att jag vill jobba i Månkarbo eftersom det är ett litet samhälle där alla känner alla och det blir svårt att vara privat utanför jobbet. Det kanske inte behöver vara så, men eftersom jag jobbar i skolans värld så träffar jag väldigt mycket folk varje dag. Man har en yrkesroll och sen en privat roll, de kan vara svåra att hålla i sär när man springer på varandra lite här och var i samhället och hemma hos folk. Det är i alla fall en tanke hos mig.

 

Jag har inte varit ihärdig på att söka jobb här, så jag kan inte skylla på någon annan än mig själv att jag fortfarande sitter i samma båt :) Tack vare att jag jobbat så länge på samma ställe i stan övergick min visstidsanställning till en fast tjänst i Uppsala kommun förra året. Mycket därför har jag blivit kvar, har inte satsat på något vikariat eller liknande eftersom jag varit rädd att det inte blir något mer. Jag har ju hus och andra räkningar som ska betalas, har inte råd att stå utan jobb.

 

Tror inte ens att jag vill jobba vidare i skolans värld, kanske inte med barn överhuvudtaget? Nu har jag gjort det ett tag och vill gärna prova på något annat.

Men man ska ju ha utbildning för de flesta jobb numera och det gör mig så matt..

Jag är inte helt säker på vad jag vill göra i framtiden, och därför vill jag inte ta en massa studielån till något som jag inte vet kommer att passa mig. Om jag bara var helt säkert, då skulle jag satsa och ge allt för att nå mitt mål!

 

Men om jag nu hittar något jag vill studera, är det bäst att plugga på distans då när man bor så långt bort från alla städer? Jag har ju hus och allt, kanske inte har tänkt mig att flytta till någon stad direkt.. Men samtidigt missar man det roliga studentlivet med massa folk och event som går av stapeln hela tiden. Man får inte samma bit av studentlivet om man ska plugga allt på distans.

 

Detta ekorrhjul, It never ends!

 

Men det kanske bara är jag som sätter upp en massa hinder för mig själv?

 

Ingenting är omöjligt, bara olika svårt!

Typiskt mig, ingen disciplin :P

 

Igår hade jag träningspanik och körde på, men se så snabbt det vände! Käkade lite godis igårkväll och idag blev det chokladbollar till kaffet... Men dagens fika skyller jag på Björn, det var han som ville att jag skulle baka...

Åh, typiskt, att skylla på någon annan. Det var lågt ;)

 

Något annat som var lågt, mitt bs innan fikat! Det var "bara" därför jag tog en chokladboll, lovar..

Inte alls sugen egentligen... :P

 

Men jag åt sallad till middag, precis som igår. I alla fall någonting som känns bra :)

Andra passet på löpbandet och jag kan dra slutsatsen att mitt bs ligger stabilt under själva träningen men att det stiger till skyarna efteråt!

Alltså träning utan saft och med mer insulin.

Nu börjar det likna något! :)

Ikväll låg jag på 18 när vi tittade på film. Jag åt också godis trots värdet. Jag pumpade in väldigt mycket insulin och är nu låg. Så nu måste jag ta något att äta och sen slänga mig i säng, imorgon väntar jobb.

 

Det jag glömde skriva i förra inlägget var att mitt bs låg på 12 innan träning och sen 11 efteråt! Och då mina vänner, var detta utan hjälp av saft!

 

Imorse hamnade jag av en slump på en blogg, jag vet vem personen som skriver är, men vi känner inte varandra så bra. Jag fick en sån galen träningspanik när jag insåg hur mycket hon tränade och hade gått ner i vikt!

Helt sjukt, jag ville kasta mig på löpbandet direkt!

Men det gick ju såklart inte, jag hade ätit frukost precis innan och tagit en vanlig dos insulin som fortfarande låg kvar i kroppen och jobbade.

Jag var alltså tvungen att äta lunch, ställa om insulinet och sen träna efter en timmes väntan. Men eftersom jag ganska nyligen hade ätit frukost fick jag vackert vänta några timmar till innan nästa matintag. Medans städade jag huset tillsammans med Björn.

 

 

Men nu så!
Jag har precis sprungit 35 min på löpbandet och sen gjort mag- rygg- och benövningar i 25 min. Alltså en timmes träning här hemma i vardagsrummet framför Arn på Tv:n. :)

 

Nu känns det i alla fall lite bättre med min träningspanik, den har dämpat sig lite. Nu planeras middag och det blir kycklingsallad! Tog någonting lätt eftersom det blir filmkväll hos syrran, vi ska träffas hos dem om någon timme.

Så nu ska jag slänga mig i duschen och sen sätta fart med maten.

 

Therese hjälpte mig att göra slingor i håret i måndags. Jag blev halvnöjd i början eftersom det såg gult ut i vissa ljussken. Men i veckan har jag tvättat håret med silverschampo två ggr och det har verkligen gett resultat! :) Håret har blivit ljusare och det ser inte längre gult ut. Tack och lov!

Silverschampo verkar ganska starkt, vet inte hur ofta man får använda det och om det skadar håret om man använder det för mycket?

 

Eftersom jag fått så bra resultat och är nöjd just nu så tänker jag vila håret och endast det med mitt vanliga schampo från Tresemme. Tresemmes schampo är det som fungerar bäst på mitt hår, det blir jätte mjukt och jag får inga knutar vid utborstning :) Det värsta är att man får betala 90 spänn flaskan! Inte kul när man har långt hår och använder en hel del vid varje duschning.

 

Förra helgen var jag ju till stan och shoppade lite. Då införskaffade jag mig torrschampo som jag har testat under veckan. Det är ett bra alternativ till mitt hår eftersom jag tvättar håret ca 3-4 ggr i veckan samt använder plattång=sliter på håret. Torrschampot har fungerat hyffsat bra, det blir bättre och bättre för varje gång.

 

Så här såg mitt hår ut dagen efter färgning. I detta ljussken ser det bara ljust ut, inte gult :)

Den nya färgen smälter bra in i min gamla, speciellt nu när det gått några dagar och jag har tvättat håret med silverschampo!

 

Jisses vilken tråkig dag.

Hade nog lite högre förhoppningar på denna lördag, men ibland blir det inte som man tänkt sig..

 

Just nu sitter jag i soffan. Har precis ätit och tagit hand om disken.

Unnar mig en kopp kaffe framför bloggen och funderar på vad jag ska göra resten av kvällen.

 

 

Idag har jag gått runt i en dimma känns det som, jag har varit otroligt trött. Denna trötthet beror på träningarna under veckan som har krävt så mycket av min diabetes och min kropp.

Jag gick och la mig på 7 igår, sänkte basaldosen med 40% under 8 h, jag vaknade på 14.
Jag som var så rädd för att bli låg!

Men men, nu har jag lärt mig något nytt till nästa gång. Jag ska prova att endast sänka basaldosen med 20% under samma antal timmar och se efter hur stor skillnaden blir.

 

Jobbet idag:

Vi var tre vuxna som jobbade och vi hade åtta barn under hela dagen. Jag tog med mig några barn till stora pulkabacken på fm och sen efter lunchen hjälptes vi åt att göra bio! :) Vi poppade popcorn och la  dem i pappstrutar i alla möjliga färger, gjorde kola, blandade saft, gjorde biobiljetter mm.

Sen fick barnen göra pengar och komma och köpa vad de ville ha. Sedan lösa sin biljett och ta en plats i soffan framför en film. Snacka om uppskattat!!

Så här såg det ut :)

 

 

På eftermiddagen gjorde vi färdigt vinterlandskapet, ett projekt jag startade upp med barnen i måndags! Kolla vad duktiga de har varit! Vi har gjort hela backen tillsammans. Vi började med en träskiva. På den ställde vi kartonger på högkant och fäste hönsnät på och formade dem till två kullar. Sedan rev vi massor av tidiningspapper och blandade tapetklister. Sen var det bara till att limma på pappret över alltihop i ett ganska tjockt lager. Dagen efter limmade vi på ett lager till och målade den vit. Dagen efter det målade vi vitt en gång till så inget tidningspapper skulle lysa igenom.

Sen har barnen varit flitiga och gjort massa gubbar med skidor och snowboards, snögubbar, skotrar, häst med vagn, våffelstuga, lift, slalombacke mm. mm.

Alla detaljer kommer inte riktigt med på bild, men de har verkligen lagt ner mycket energi på dessa gubbar vill jag lova ;)

 

Jag fortsatte att vara väldigt trött när jag kom hem så jag somnade en stund på soffan. Sen vaknade jag till och har pratat i telefon med flera personer. Jag var fortfarande väldigt trött efter samtalen och orkade verkligen inte ta mig upp. Jag trodde bara att jag behövde vila eller sova lite till, men hur jag än försökte sova så gick det inte.

Tills jag kom på varför.

Jag hade lågt bs.

2.7!

 

Att jag inte fattade det innan, att min trötthet berodde på lågt bs! Jag kan inte somna om jag ligger lågt eller om bs är på väg neråt. Kroppens försvarsmekanism? För somnar jag låg så hamnar jag säkerligen i koma.

 

Jag sprang ju på löpbandet i måndags. Jag låg bra i bs före, under och direkt efter. ca 30 min efter träningen åt jag en macka för att backa upp kroppens bs under natten. Jag låg över 15 hela natten och vaknade med huvudvärk.

 

Under tisdagen hade jag två låga bs under dagen om jag inte minns fel, samt två stora under kvällen innan läggdags som jag skrev i ett tidigare inlägg.

 

Igår följde jag med Anna och tränade här i Månkarbo. Vet inte vad den träningen kallas, vanlig gympa typ? Jag hade bs under 10 före, under och direkt efter passet. Det var en väldigt rolig träning, jag funderar att fortsätta med den. MEN bs var inte helt perfekt.. Jag låg på 18 i bs när jag skulle sova och hade därför en väldigt jobbig känsla i kroppen, vet inte hur den kan beskrivas men ungefär som om jag är väldigt övertrött och det bara kryper i kroppen samtidigt som jag är väldigt arg. Jag tog 1 E insulin (vilket är en väldigt liten dos mot det höga bs) och bs sjönk sakta men säkert under natten. Vid 3 tiden låg jag på 12 och vid 7.30 låg jag på 2?!

 

Inte nog med det. Träningen påverkade hela min dag. Jag har haft 3 låga bs på jobbet. Därför var jag så sjukt trött när jag skulle köra hem så jag höll på att somna flera gånger. Såna tillfällen blir jag riktigt rädd för mig själv och min kropp, ska det verkligen behöva vara så här?

När jag väl kom innanför dörren var inte middagen påbörjad så det var ju bara till att ställa sig vid spisen.
Sen dog jag i soffan ca 45 min innan det var dags att byta om och ge sig iväg till nästa träningspass.

 

Jag skulle ju egentligen inte ha gått med tanke på hur mycket min kropp fått stå ut med under dagen, den klarar inte av fler justeringar och svängningar nu. Men jag åkte iväg och träningen gick så där. Jag hade inte så mycket att ge, kände mig mest trött och seg. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde och det gav säkert lite resultat.

Jag hade bs på 10 när jag började och 7 när vi slutade. Jag provade att ta 2 E direkt när träningen slutade istället för 1 E. Det gjorde susen, jag ligger fortfarande på 7 i bs. Nu har jag ätit och ska strax gå och sova. Jag är lite osäker på hur jag ska göra med insulindosen inatt? Jag har aldrig gått och lagt mig på ett sånt lågt bs som 7 efter en träning nångång. Hur många timmar tar det innan jag ligger på 2 nu då?!

Jag kanske ska sänka den ordenarie dosen med 30% under 8 timmar..? Jag har ingen aning...

Jag behövde i alla fall inte dricka upp all saft på träningen idag så den saftflaskan får stå bredvid sängen i natt.

 

Något som är säkert: Jag kommer vara låg flera gånger under morgondagen om jag känner min kropp rätt.

 

Sov så gott alla!

 

Igår hade jag min stängning på jobbet 17.30 och idag skulle jag öppna kl 07.00. Därför bestämde jag mig för att sova kvar i stan hos Mia, Edvin och Maja.

Tur var väl det för jag fick vara barnvakt åt lilla Maja medans Mia var på Thaiboxning. :)

 

Lilla skruttan hade fått sprutor i benen och fick lite feber under kvällen. Hon hade inte sovit sedan kl 15 när jag kom dit vid 18. Så jag gav henne en flaska välling och hon somnade i min famn efteråt. Lilla skruttan <3

Sen vaknade hon men låg och mös en lång stund i soffan.

Sen ville hon hålla på med olika leksaker och vi låg en stund på golvet :)

 

Titta vilka gulliga berlocker jag beställt hem :)
Så fort katterna kommer in ska jag fästa dem på deras halsband.

Deras namn på framsidan och mitt mobilnr på baksidan.

 

Kolla in vad jag fick av svärmor! Galet glad! :)

Björn kom hem med denna från Hälsingland i söndags natt. Jag fick veta att jag hade en överraskning i garaget och kollade in där måndag morgon innan jobbet. Glad!!

 

 

Med ett löpband hemma kan jag anpassa min träning efter min diabetes! Eftersom jag jobbar till 16.30 eller 17.30 i stan varje dag så är det svårt för mig att hinna hem till Månkarbo, laga mat, ställa om insulinet och ha kroppen redo för träning 1 timme innan träningen ens blir av.. Det är inte helt lätt med min diabetes.

 

Därför är friheten att kunna hoppa på löpbandet precis när kroppen är redo, helt underbar! Dessutom kan jag anpassa längden på mitt träningspass och inte köra mer än vad min diabetes klarar av.

 

Jag provade den första gången i måndags, då sprang jag ca 30 min. Hade 11 i bs före och 10 i bs efter. :) Jag hoppade på bandet ca 1.5 timme efter middagen och justerat insulin.

Unnar mig lite skön kvällsavkoppling!

 

Fick denna bok som sommarpresent av en elev. Jag var snabb att dömma boken av dess omslag, trodde inte det var något för mig. Men ack så fel jag hade! Det är sånt flyt i händelseförloppet vilket gör den lättläst. :)

 

Jag ska se till att läsa ut denna inom kort så att jag kan påbörja "Femtio nyanser av honom", tantsnusket som alla tjattrar om! ;) Tydligen ska böckerna vara jättebra så jag har höga förväntningar!

 

Ska prova en ny tesort ikväll, hallon lakrits! Fick den i julklapp men har inte känt för att dricka den tidigare.

Den luktar som 50/50 klubborna man åt som liten :)

 

Trevlig kväll!

Jag fikade och glömde ta insulin!  Resultatet? Gissa ;)
Tänk att jag har så svårt att komma ihåg insulinet ibland, trots att jag haft diabetes länge och verkligen borde ha det som vana att pumpa in så fort jag äter.

 

 

 

 

Igår var jag till stan med mamma och pappa. Jag shoppade en hel del så idag har jag dåligt samvete över att ha spenderat för mycket pengar!

Köpte lite av varje, lite kläder, smycken, smink, hårprodukter och "bra att ha grejer"..

Efter shoppingen hälsade vi på hos min syster Mia och hennes familj. En skön och mycket trevlig lördag!

 

Hon är ju så sjukt söt, tror jag dör litegrann ;)

Mina bs under dagen 8.2  7.7 5.4  7.8  8.8  12.2
Jag är helt klart nöjd med värdena och jag mådde jättebra hela dagen! :)
Återigen, det är så otroligt skönt att kroppen har kommit tillbaka till sitt rätta jag efter förkylningen!!

 

Jag märker en större förståelse från min omgivning, vad gällande min diabetes. Kan det vara bloggens förtjänst kanske? Jag får mycket feedback på det jag skrivit och det kommer ofta upp till diskussion, kul! :)

 

Man kan i stort sett bestämma själv hur mycket av sin diabetes som ska synas utåt. Tar man sprutor kan man göra det i smyg, har man pump kan man stänga av ljudet och gömma den i kläderna samt gå undan när man ska ta sitt insulin. Blodsockret kan man alltid gå undan och checka av. Har man lågt bs kan man äta eller dricka något och skylla på att man är sugen. Har man högt bs och är sjukt törstig är det nog ingen som reagerar märkvärdigt på att du dricker vatten. Blir du trött av dina värden kan du alltid skylla på dålig nattsömn... mm. mm.

Ni försår ju själva, det är inte helt omöjligt att dölja sin diabetes om man har behov av det.

 

Jag vet flera personer som valt att inte berätta om sin diabetes för folk på en gång. Jag antar att det är på grund av att omgivningen inte ska se dem som sjuka och börja ställa frågor mm?

Jag själv har nog hävt ur mig det ganska snabbt till folk som jag nyligen träffat. Självklart är jag också rädd för vad de ska tycka och vilka frågor de ska ställa, eller om de kommer med pekpinnen och ska tala om hur jag ska leva mitt liv med diabetes. Men vad ska man göra? Det kommer ju fram förr eller senare i alla fall.

 

Det svåraste ögonblicket var att berätta det för Björn, vilket var för ca 7 år sen nu. Jag var sjukt nervös!

 

Jag och Björn började skriva till varann på Lunar storm. Vi skrev först där, sen msn, sen telefon och efter det  träffades vi efter ca 6 månaders pratande på distans.

Jag "avslöjade" min diabetes för honom ganska tidigt har jag för mig. Jag passade även på att tala om att jag har gluten i samma veva. Eftersom jag satt skyddad bakom en dataskärm tänkte jag att det fick bära eller brista. Vad ska man göra liksom?

Tror att jag skrev att jag hade diabetes och att blodsockret var lågt, att jag var tvungen att ta något sött och skulle komma tillbaka om en stund. I själva verket var jag inte låg utan satt spänt och väntade på svaret från andra sidan, som hjärtat klappade! Men det gick bra, Björn svarade bara OK och undrade hur jag mådde typ. :)

 

 

 

Jag är ju ganska öppen om min sjukdom, jag väljer själv hur mycket jag vill prata och diskutera den med andra. Att skriva av mig i bloggen har hjälpt mig massor och även skapat en förståelse hos andra för hur jag faktiskt kämpar med min sjukdom, varje dag.

Jag har råkat ut för de personer som ifrågasätter varför jag inte har kontroll över min sjukdom.
De personerna saknar kunskap och kompetens, det sistnämnda för att man aldrig någonsin säger en sån sak till en annan människa. De har inte rätt att dömma! Jag skulle väl aldrig ifrågasätta varför en cancersjuk människa inte har kontroll över sin sjukdom?!

 

 

 

 

Björn har dragit iväg till Hassela och kommer hem på söndag igen. Nu när jag är ensam passar jag på att unna mig både kebab och chips, en riktigt svullkväll i soffan med andra ord! :) Det enda "diabetesvänliga" jag köpte var pepsi max.. Men jag tror att mitt bs kommer hålla sig ganska bra ändå, för jag pumpar in insulin och försöker anpassa så gott det går.

 

Mitt bs har legat under 10 hela dagen by the way, hur bra?! :) Det är så otroligt skönt att förkylningen i kroppen har dämpat sig, jag reagera äntligen på insulinet igen! Jag har så lätt för att få lågt bs under dagarna nu och jag känner av de låga blodsockerna väldigt väl nu när jag har legat högt så länge.

 

Jag funderar på vad jag ska hitta på imorgon. Antligen åka till Valbo eller Uppsala och shoppa. Eller bara stanna hemma och umgås med familj eller vänner. Bio skulle också vara kul, jag vill bla se nya Wallander.

 

Det bästa med att vara helt själv är att jag har helt fria händer att bestämma vad som ska hända under helgen! :)

Det värsta är nog att sova ensam. Det känns aldrig bra men lite extra nervös pga diabetesen. Men jag kan ha en flaska med saft bredvid sängen utifall jag skulle få lågt bs. Det är så fruktansvärt jobbigt att få kroppen ur sängen och enda in i köket när man vaknar låg, därför känns det bättre att ha laddat upp med saft nära till hands.

 

  I övrigt känns det ganska tryggt eftersom jag kan larma huset.

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen vänder det, från ilska till lycka!

 

Jag har fått bättre blodsocker! :D Åh vad det känns bra i kroppen!!

 

Idag har vi haft friluftsdag på jobbet. Det har varit helt ok, men gud så arg jag har blivit på vissa personer och situationer.

 

Vad är det med mig?! Jag brukar inte gå runt och vara arg! Jag får skylla på min visdomstand som börjar komma fram. Jag blir som ungarna, de får feber och jag blir arg! ;)

 

Efter regn kommer solsken!

Just nu befinner jag mig i nått glädjerus! Tänk att de små sakerna gör en så lycklig!

Jag fick hem mitt paket idag! Jag är nu ägare till en dator, för första gången i mitt liv. Ja jag är 23 år, men bättre sent än aldrig :) Tänk att den är min, och bara min. Skönt! Nu kan jag äntligen få välja inställningar och bakgrundsbild själv...... ;) :P

Tänk vad härligt, nu kan jag sitta och kolla på mina serier i oändlighet!

 

Sen fick jag ett sånt gulligt sms från svärfar nyss ;) Han räknade upp en massa tidningar och undrade vilken jag ville prenumerera på. Bara så där, vilken överraskning!
Han hade tydligen vunnit på lotteri :)

Så nu kommer Allers att dimpa ner i brevlådan under 9 veckor framöver. Tack så hemskt mycket!

 

Inte nog med det!

Ikväll ska vi till Therese och Fredrik på kaffe!

 

 

Just nu är det många saker som går dåligt. Tyvär har jag lättare att komma ihåg dem

än de bra sakerna. Jag önskar det vore tvärtom!

Det är så sjukt påfrestande med förkylningen i kroppen som ger höga blodsocker värden!

Trots detta ska jag bita ihop, men ibland är det svårt att få tålamodet att räcka till.

 

På jobbet har jag löst konflikter från det att jag började jobba tills det att jag gick hem. Vissa barn har sån fruktansvärd attityd att jag blir alldeles chockad. Jag själv fick en käftsmäll av ett barn idag när jag skulle hjälpa till att lösa en konflikt?! Det var längesen jag var så fruktansvärt arg kan jag lova!

 

Sen har jag beställt hem ett paket. I fredags var de här och försökte leverera det, men då var vi fortfarande på jobbet. Så jag ringde igår och killen jag pratade med sa att de skulle leverera det samma dag! Kanon tänkte jag eftersom Björn var hemma och sjuk och kunde ta emot och skriva på.

Men det fanns inget paket hemma igår när jag kom hem.

Så jag ringde idag igen vid kl 13. Kvinnan sa att de aldrig levererar paketet samma dag som någon ringer, de packas alltid och skickas ut dagen efter. Hon checkade av vart mitt paket befann sig och sa att det var lastat på en bil som skulle leverera det idag innan 16.

När jag kom hem fanns det fortfarande inget paket hemma. Något förbannad ringde jag och frågade vart det var.
De sa att chauffören hade gjort ett leveransförsök idag 13.45! Men Björn har ju varit hemma hela dagen, haft telefonerna med sig och väntat på att de ska komma.

De har varken knackat eller ringt på dörren.

HUR gör de då ett leveransförsök?!

 

De gör bara leveranser mellan 9.00-16.00 och varken jag eller Björn är hemma dessa tider. Aldrig.

Därför hade det varit bra om de hade kunnat leverera paketet idag då Björn ändå var hemma för

imorgon ska han jobba igen!

Som alternativ kunde de köra ut till arbetsplatsen, men de ville helst inte leverera till skolan eftersom det kan vara svårt att hitta på mig där. Så nu vill de att jag ska hämta ut paketet någonstans. De skulle höra av sig imorgon om vart, eftersom de inte hade koll på vart paketet befann sig just nu.

 

 

 

 

Jag fick energipåfyllning som heter duga igår! Hade en tjejkväll men Karin i stan :)

Sånna kvällar behöver man då och då, och prata ikapp om allt som har varit och som händer runt omkring :)

 

Jag åkte hem sent och kom hem till en sjuk liten misse. Gibson låg i sängen och hade inte ätit av maten. När jag klappade honom kände jag att han skakade som om han frös. Så fort jag kom åt magen på höger sida så morrade han och fräste till. Jag lyfte ner honom på golvet och han kunde gå som vanligt, men han gick väldigt sakta.

Han tog sig till matskålarna och luktade men åt inget och sen gick han vidare till kattlådan. Dock provade jag att ge honom en kattgodis senare, den åt han med god aptit ;)

Jag ringde Ultuna och de sa att skakningarna kunde bero på feber och att han kan ha drabbats av kräksjuka..

Jag skulle hålla honom inne och se efter om han äter, kräks mm.

Idag mår han mycket bättre och har tom ätit på morgonen. Nu vill han hela tiden gå ut, men man ser på honom att han inte är som vanligt. Han rör sig fortfarande väldigt sakta och jamar så ynkligt.. Han morrar inte heller när jag klappar honom över magen, men han spärrar upp ögonen och stirrar på mig. Vill väl att jag ska passa mig :)

 

Jag har lite beslutsångest hur jag ska göra ikväll. Det är inflyttningsfest hos Karin som jag gärna vill gå på, men eftersom bs har varit så högt i veckan blir jag osäker på om jag ska dricka alkohol. Sen ska brorsan firas ikväll eftersom han fyllde år i måndags :) Jag får klura vidare på hur jag ska göra.

 

Nu är det dags för mig att skotta gården. Tog inget insulin till frukosten och åt rostade med marmelad så att bs skulle bli lite högre innan det är dags att ge mig ut :)
Man lär som vanligt planera för allt!

Jag har knappt några värden under 10.

De få gångerna jag fått ner bs under 10 strecket har de landat på 3.

Då är jag tvungen att ta något sött och så är vi tillbaka i skyarna igen.

Jag orkar inte med det längre, kan inte förkylningen bara försvinna från min kropp!!

 

Idag har jag haft bs mellan 13-17 hela dagen på jobbet.

Trots detta har jag lyckats med det mesta i jobbväg ändå, haft 5:orna och fritids.
Ibland tryter ork och tålamod en aning när man ligger högt, man orkar inte riktigt med sig själv och då är det svårt att stå emot hormonstinta 5:or som är på krigsstigen!

Men jag lyckades, mer än väl och mycket löste sig till det bästa :)

 

 

Någon träning ikväll är inte att tänka på. Det hade ju varit bra i sig för kroppen att kämpa ner de höga värdena, men det är inte värt alla timmars jobb med justering av insulintillförsel mm. Jag är alldeles för trött och vet inte hur jag ska ställa in doserna i vanliga fall, hur ska det då gå före/under/efter träningen?

Dessutom är det extra jobbigt att träna med förkylning i kroppen. 

 

 

Nej tack!

 

 

Jag har ju legat väldigt högt i bs under helgen och dessutom dragit på mig en förkylning. Igår var jag hemma från jobbet och tog igen mig, jag mådde inge vidare och var helt matt efter de höga värdena.

Under em fick jag ner bs till 10 och det höll i sig hela kvällen. Det kändes bättre i kroppen och därför bestämde jag mig för att jobba idag.

 

Men fy fan vilken natt.

 

 

För det första somnade jag inte förens efter tolv. Jag gick och la mig med 7.6 i bs och vaknade 04.19 med ett bs på 20.4?! Jag mådde illa, hade huvudvärk och kunde absolut inte somna om.

Det värsta var att min pump larmat under kvällen om att jag bara hade några få enheter kvar i pumpen. Men jag fyllde aldrig på med mer insulin utan räknade ut att jag skulle klara mig på dessa enheter till morgonen efter.

När jag vaknade och hade 20 i bs så var jag ju tvungen att pumpa in insulin, jag tog 3 enheter och insåg att jag inte skulle klara mig med resten av insulinet tills jag skulle gå upp.

Det var bara att kliva ur sängen och ladda om pumpen med nytt insulin. Kämpigt när man inte mår bra!

 

Jag fyllde bara på med insulin och lät samma injektionsställe vara kvar. Jag ville inte byta det utifall det nya stället skulle krångla, i sånt fall skulle jag behöva kliva upp och sticka mig igen.

 

Sen vaknade jag 6.45 med bs på 14.5. Det hade ju nästan inte gått ner någonting?! Jag pumpade in ytterligare insulin och bytte injektionsställe. Jag satte den på höften och det kändes bra.

 

När jag var på jobbet hade jag bs mellan 13-17 fram till klockan ett. Och som jag pumpade in insulin utan att det hände något märkvärdigt! På min lunchrast var jag så slut att jag bara ville åka hem. Men jag provade en sista gång att sätta ett nytt injektionsställe och pumpa in extra insulin. Helt plötsligt sjönk bs ner till 8 den närmsta timmen!

 

Så skönt att det äntligen släppte! Men fy fan vad trött jag var, helt sanslöst. Och på helt fel dag, jag stänger alltid på tisdagar och fick vackert stanna kvar till 17.30 innan jag kunde åka hemåt och vila.

 

Nu käns det bättre med diabetesen, men förkylningen härjar på!

 

Mitt blodsocker har, precis som jag skrivit, varit lågt under tors-fre.

När vi var i Hassela under helgen kunde jag slappna av och genast steg mitt bs. Jag hade runt 15 hela dagarna och jag var rädd att det skulle sjunka för mycket om jag tog insulin.

 

Jag brukar alltid bli låg när vi åker skoter. I lördags åkte vi 11 mil tillsammans med sex stycken andra. Det var en jättefin dag med sol och några få minusgrader :)

Jag vet att en skotertur kräver mycket av min diabetes. Jag måste ständigt checka av att det håller sig i en bra nivå så det inte sjunker för kraftigt. I lördags hade jag bs på runt 15 under de timmar vi var ute med skotern. Det var alldeles för högt, men jag vågade inte ta något insulin. Eftersom jag hade reagerat så kraftigt på insulinet dagarna innan så visste jag inte om det skulle sjunka så fort att jag inte skulle hinna göra något åt det.

 

När jag är på en skotertur med flera andra som inte känner till att jag har diabetes så är det här fruktansvärt jobbigt.

När jag bara åker med Björn är det ingen fara, vi kan stanna när som helst och det är inga probelm.

Skulle jag bli låg så måste jag stanna till och äta och vila upp mig innan jag kan åka vidare. Eftersom vi hade en lång tur planerad var det "viktigt" att vi höll en viss takt för att hinna runt innan det blev alldeles för mörkt.

Jag och Björn hade säkert kunnat åka ikapp dem om vi hade varit tvugna att stanna till, men det kändes ändå väldigt jobbigt att vara den personen som ställer till det.

De skulle säkert ha förståelse och kanske inte tyckt det vore något problem. Men eftersom jag inte kände alla väl så ville jag inte vara i vägen. Jag ville inte vara den personen, den som är sjuk.

Under kvällen var jag väldigt trött och hade huvudvärk pga det höga bs under hela dagen. Men det är det ändå värt, för jag hade det väldigt trevligt på skoterturen!

 

Här är några bilder som togs under dagen :)

 

 

Förrut hände det att jag bara tog 1 eller 2 bs per dag. Jag brydde mig inte så mycket om insulinet och chansade hej villt hela tiden. Under den perioden hade jag väldigt högt Hba1c, men jag kände mig inte så begränsad av min sjukdom.

Jag gjorde vad jag ville, när jag ville det. Utan att planera särskilt mycket.

Jag tog inte många bs, men fick panik så fort bs-mätaren inte fanns i väskan när jag åkte någonstans. Konstigt att jag fick panik, för jag hade aldrig tänkt ta några bs när jag var borta.

Jag hade ständigt bs på 10 eller mer och min kropp blev van med det. Jag kunde göra ansträngande saker utan att bli låg på en gång, utan att fylla på med mat eller dryck innan.

 

Sen har vi de här perioderna som jag befinner mig i nu. Kontrollfreaken.

Jag tar 711 bs om dagen, även fast jag känner mig bra i kroppen. Allt för att bekräfta att det inte är på väg upp eller ner.

Jag tänker efter noga innan jag pumpar in insulin och försöker planera min dag i minsta detalj för att inte missa någon förändring som kräver ändrade insulindoser. Trots detta blir jag ofta låg eftersom jag hela tiden vill ha ett bs på runt 5, och gör jag något ansträngande så sjunker bs direkt. Man lever så nära gränsen till låg hela tiden.

Jag strävar efter ett perfekt välbefinnande som är svår att nå, och känner mig extremt frustrerad över varje misslyckande.

Jag har bra Hba1c men vill ha ännu bättre, jag fortsätter hela tiden att korrigera minsta bs som är fel.

 

 

 

 

 

 

 

Igår hade jag en dag som jag var mer känslig för insulinet än vanligt. Jag tog få eller inga enheter alls när jag åt och ändå hade jag inga bs över 10. Förutom efter mellanmålet på jobbet, vi åt fil med flingor och jag började på 6 och hade 16 efter en timme. Men efter 1 E  och 2 timmar senare låg mitt bs på 7.

 

Samma idag, flera låga bs och nästan ingen insulin i kroppen.. Jag blev tok låg idag vid 13.45 tiden. Trodde att jag skulle svimma på jobbet. Jag kände att bs sjönk men var för sen med att göra något åt det.

Jag var ute med barnen på fritids och gick in och drack saft som jag hade blandat fruktansvärt stark. Sen gick jag upp till Fia som ville berätta några saker för mig. Men på väg upp fick jag stanna halvvägs i trappen och vila, kände mig sjukt dålig.

Jag tog mig upp men när jag kom in i klassrummet kände jag att det började svartna för ögonen och jag svettades hur mycket som helst. Kände mig skakig och svag i hela kroppen.

Fia hjälpte mig med något att äta. Jan blir så sjukt hungrig när jag är låg och det är kroppens sätt att tala om att man måste äta något fort för att få upp bs.

Det tog mig ca 20 min innan jag började känna mig hyffsat bra. Sen tog det ytterligare 1 timme innan jag kände mig som en människa igen.

 

Det kändes tungt att jobba vidare i barngruppen, helst hade jag velat lägga mig ner och sova efter kroppens urladdning. Men eftersom det är mindre barngrupp på fredagar så gick det ändå helt ok. Jag berättade som det var för barnen och de tog hand om mig och såg till att jag fick mellanmål. :) De är så nyfikna på min diabetes och frågar gärna om den.

 

Undrar varför man har såna här dagar? All stress som jag upplever just nu är säkert en bidragande faktor till att bs håller sig lågt utan insulin. Känner mig så trött. Skulle vilja prioritera andra saker än min sjukdom just nu.

Ett tecken på att man kollar bs ofta är om man sticker sig i fingret och ska trycka fram en bloddroppe, då det plötsligt kommer upp blod ur ett gammalt hål!

 

Man kanske ska ta som vana att prova klämma fram någon droppe innan man sticker sig, så man inte behöver göra det i onödan ;)