Sändarbyte

Igår var det dags för sändarbyte! Pumpen larmar 6h, 2h, och sen 30 min innan det är dags att byta. Jag vaknade igår av larmet som visade att det bara var 30 min kvar. Jag måste ha stängt av de andra larmen i sömnen?

Jag gick inte upp och bytte den direkt eftersom det var så pass tidigt på morgonen. Det ända som händer då är att det blir ett glapp i mätningen där det inte visar några bs i diagrammet. Så jag kunde sova vidare en stund till.
 
Jag var sjukt nervös inför bytet! Det gick ju inte så bra första gången när jag var på sjukhuset. Då gjorde det sjukt ont och det blödde en hel del så jag blev yr osv. Nu var jag dessutom helt själv eftersom Björn var på jobbet.

Hjärtat hamrade på bra nog! Men jag fixade det galant och det gjorde inte ont och det blödde ingenting. Tack och lov! Så nu känns allt det här med sändaren och bytet av den mycket bättre. Jag har vant mig vid att den står ut en bit från kroppen och den är inte i vägen så mycket som jag trodde att den skulle vara. :)
Den här gången hade jag tillgång till jättebra tvättservetter som gör att tejpen fäster bättre på kroppen, så nu hoppas jag att jag slipper tejpa extra med kirurgtejp de första dagarna ialla fall :)
 
 
Så här ser själva injektionssettet ut. Först tar man bort pappret från den självhäftande tejpen. Man placerar den på magen och värmer upp tejpen med fingrarna så att den fäster ordentligt. Sen håller man den som en spruta med tummen på det vita längst till höger. Tar i med fullkraft och skjuter in sensorn i magen med hjälp av nålen där i. Sen tar man tag om "kragen" på skaftet och drar rätt upp ganska fort, då följer nålen med ut och sensorn blir kvar i magen. Sen ska man lossa injektionssettet från tejpen.
 
 
Detta blir då kvar. Då tar man sändaren som man gjort rent och fäster den där i med hjälp av skaftet till vänster. Sedan bryter man av skaftet och allt är på plats!
 
 
Alla röda prickar som ni ser på magen är gamla injektionsställen för insulinet. Jag har en hel del vita också, gamla ärr. Det är inte så snyggt att visa upp när sommaren kommer. Men hej, jag lever! :)
 
 
 
Det här är den gamla sensorn som jag tog bort.
Ser ni den lilla slangen som sitter inne i magen? Den är inte stor...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0