Flytten närmar sig med stormsteg och jag mår sjukt dåligt över det. Det här med separationer är inte min starka sida. Stor ångest över att behöva skiljas från Björn, katterna, huset, Månkarbo och alla här i kring, speciellt min syster tvärs över gatan och några nära vänner. Jag kommer sakna allt.

 

Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre när jag väl har etablerat mig i stan. För denna ångest, tankar, tvivel och alla tusentals känslor som jag har just nu är fruktansvärt svår att handskas med.

 

Det räcker med att någon frågar hur jag mår, hur det går med flytten, yppar ett ord eller annan fråga kring hus, katterna eller Björn så börjar jag gråta direkt. Hur svårt ska det vara att kontrollera känslorna?! Allt bara svämmar över och det är svårt att lägga locket på.

Jag tänker på allt som varit, vad som kunde ha varit idag och hur framtiden kunde ha sett ut.

De mål och drömmar som funnits har suddats ut och ska nu ersättas med... vad?

 

Jag har alltid haft svårt att ta beslut. När jag väl tar några av dem så kan jag älta det i timmar. Var det rätt? Var det fel? Vad kommer hända nu? Vad hade kunnat hänt om jag hade gjort så här istället? Vad blir bäst för mig? Vad blir bäst för andra? .... and so on.

Tycker inte om att vara en känslomänniska. Vill också bara kunna stänga av. Vara stark.

 

Som tur är kommer jag inte att bo själv hela tiden, jag kommer ju att ha Karin hos mig. Jag hoppas det kommer hjälpa och få mig och få ångesten att fösvinna ju mer tiden går.

 

Huset ligger nu ute på hemnet sen 2 dagar tillbaka.

 

 

Det är nu uppe i 453 visningar på nätet.

Mäklaren har hört av sig och sagt att det är många intresseanmälningar på huset samt flera stycken inbokade på visningarna.

Det går undan och det känns hemskt.

Sorgligt och fruktansvärt jobbigt.

Idag har jag tagit komp från jobbet, skönt med långhelg! 

Dock hade jag tid hos min diabetessköterska så jag var ändå tvungen att åka in till stan på fm. Men jag behövde ändå köpa lite saker så det gjorde inget.

Under besöket tog vi Hba1c och det hade sjunkit från 64 i slutet av mars till 51 idag! :D

Jag är mäkta stolt och glad, har inte haft så lågt värde på flera år, lägsta jag uppnått är 54 eller 56. Jag har inte ändrat eller gjort något speciellt för att få detta värde, känns helt otroligt att jag kan leva på som vanligt och ändå sjunka till denna nivå!

 

Vilket underbart väder vi haft hela helgen! :)

 

Efter jobbet i fredags mötte jag upp mamma, min syster Mia och lilla Maja för att shoppa presenter till Ida som fyllde 14 år i tisdags!

Hela familjen var ditbjudna redan kl 12 för att hinna bada och sola. Hur skönt som helst :) Det bjöds på god fika och världens grillbuffé till middag! Vi dukade upp långbord på soldäcket så hela familjen på 13 personer fick plats. Sen blev det någon oplanerad cider och likör under kvällen så det slutade med att jag sov kvar.

 

Söndagen började med frukost på altanen med en av mina systrar och bror mfl. Sen hann vi med att sola och bada några timmar igen innan vi åkte och shoppade morsdagpresent. Vi åkte hem till mamma och pappa för att gratta och blev även där bjudna på grillat och fika.

Så helgen har bjudit på god mat, kalas, fika, familjehäng, sol, bad, glass, bus med syskonbarn och shopping :)

Idag skulle Majas storasyster Saga fyllt 6 år <3

Tiden går så fort, tänk att det redan 5½ år sedan hon gick bort.

Älskade lilla du, vi saknar dig!

 

Du är ett lån vi alltid minns, något underbart som ej längre finns

Idag slutade jag tidigare för att hinna hem och möta upp fotografen. Typiskt nog hade det precis regnat och det var mulet när han var här, sen blev det soligt och fint 30 min efter han åkt!

Hoppas bilderna blev bra för jag var inte helt nöjd med hur det såg ut på vissa ställen. Men åh vad vi slet och fixade igår för att få det färdigt :)

Nu väntar vi på en objektbeskrivning och hoppas huset kommer ut på hemnet i slutet av denna vecka.

 

Gibson låg så skönt på den nybäddade sängen så han fick vara med på bild tyckte fotografen ;)
Nu hoppade han upp i soffan för en stund sen och gick med bestämda steg mot mitt knä och la sig för att gosa och sova. Den här lilla pysen betyder mycket! Sen har han sin egna sköna stil när han ska sova.. ;)

Nu blir det snart kaffe och sen en promenad, hoppas solen håller sig uppe en liten stund till :)

 

Idag var jag uppe innan 8, utvilad och pigg! :)

Gjorde frukost som jag åt ute på framsidan i strålande sol. (vaknade tidigt med bs på 3.2, tog saft och somnade om. Vid frukost låg bs på 7, tog 1 enhet insulin till det jag åt) Sen tog jag på mig löparkläderna och gick/sprang en runda på över 5 km (11.2 i bs när jag startade, kopplade bort pumpen, kom tillbaka med bs på 9). När jag kom tillbaka hann jag bara kolla bs innan Anna ringde och frågade om inte vi kunde ta en pw. Hon skulle bara äta frukost först så skulle vi gå sen. Jag passade på att göra mag- och ryggövningar samt äta en knäckemacka innan vi gick. (När vi skulle börja gå hade jag bs på 13 pga "insulinbristen" sen rundan innan. Jag tog 2 enhet totalt sen jag kom tillbaka och hade pumpen påkopplad hela pw med Anna. Kom tillbaka med bs på 4.1)

 

Satt och prata med Anna i nästan en timme innan jag gick hem och åt lunch. Sen tog jag en snabbdusch innan jag la mig och sola och läste bok :)

Jag hade tvättat en filt som jag hängde ute på tork, när jag lyfte på den för att ta in den så jag denna lilla pys som sökte lite skugga. Underbara älskade lilla Gibson!

Under kvällen har jag dammtorkat hela huset utom badrummet och gästrummet. Tog så noggrannt jag bara kunde och dammade lister mm. Fotografen kommer ju på onsdag så nu har vi röjt i de flesta rummen samt städat dem, nu börjar det bli klart! Imorgon och på tisdag tar vi finliret :)

 

Jag letar ju efter en bil, behöver en egen nu när jag ska flytta. Hittade en jättefin golf på blocket, den vore helt perfekt! Ringde på den och det var en kille som var före och som skulle kolla på den imorgon. Om inte han köper den så är jag näst på tur. Nu håller jag tummarna för att den är bra och att den blir min! :)

 

Jag tog en välbehövlig sovmorgon idag, är så trött efter denna vecka. Vaknade dock innan 8, kollade bs som visade 5.2 och jag kände på mig att det var på väg ner. Därför kopplade jag bort pumpen och tog bs varje gång jag vaknade till. Strax innan 11 gick jag upp, med ett bs på 10, då hade jag varit utan pumpen i 3 timmar.

Jag hade huvudvärk och mina armar var smått bortdomnade sen första gången jag vaknade tills det att jag gick upp. Jag kollade ketoner eftersom jag varit utan pumpen så pass länge, men det visade knappt något förhöjt. Jag tog extra insulin till frukosten men fick iaf en topp på 15.

Jag skulle såklart ha gått upp vid 8 och ätit frukost, tagit insulin och sen gått och lägga mig igen om  jag fortfarande var trött. Men jag orkade verkligen inte ta mig ur sängen...

 

Sen dess har min dag sett ut ungefär så här :)  Legat i solen med en bok, druckit en massa vatten och ätit en glass, rengjort utemöblerna, tvättat och diskat mellan varven då det blivit för varmt för att ligga still...

Underbara sommar som är på väg! Tror vi ska grilla till middag när Björn kommer hem från golfen. Sen blir det till att packa och städa i huset.

Den 15 maj 1996 tog mamma och pappa mig till vår husläkare på vårdcentralen. De ville undersöka mig varför jag var extremt törstig, hade väldiga humörsvängningar och jämt var trött. De kände inte igen mig längre då jag gått från att vara en snäll, och glad tjej till att vara arg och ledsen i stort sett hela tiden.

 

De tog bland annat urin- och blodprov för att se om allt var okej, men det visade på alldeles för mycket socker i bägge proven. Blodsockret var över 28 och det var ingen tvekan om vilken diagnos jag skulle få. Vi fick snabbt åka hem och packa väskorna för att sedan åka direkt till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Husläkaren meddelade sjukhuset att vi var påväg dit och att de skulle ordna med plats år mig på avdelningen.

Där blev jag kvar i flera veckor innan det var dags att lära sig stå på egna ben med all den nya kunskapen vi fått.

 

Mamma, pappa och jag grät hela vägen hem från vårdcentralen. När vi kom hem till mina syskon förstod de direkt att något vad fel och även de bröt ihop när de fick veta att jag fått en kronisk sjukdom.

 

Så för 18 år sen konstaterades det att jag hade insjuknat i diabetes. Jag var 6 år gammal och livet tog en helt ny vändning. Ingenting skulle någonsin bli sig likt igen.

 

Nu har jag registrerat en adressändring på mig från den 1 juni, från Månkarbo till Uppsala. Blandade känslor för att det snart är dags att flytta!

 

I måndags postade jag avtalet som vi skrivit på med mäklaren. Hon gav oss en ungefärlig plan på när, hur och vad som ska ske och i vilken ordning. Nu väntar vi på att fotografen ska höra av sig för att komma hit, en "Till salu" skylt vid huset samt en objektbeskrivning som ska finnas till bilderna på hemnet.

Vi har en hel del att göra innan fotografen kan komma hit, det lär röjas och plockas i både hus och trädgård!

Jag och Björn har röjt och fixat varje kväll den här veckan. Han har klippt gräset och gått med trimmern, jag har rensat ogräs på uppfarten och i rabatterna, vi har plockat lite överallt i huset och börjat slänga/sortera (mycket kvar), rengjort och rensat extra i tvättstugan (fortfarande lite kvar att göra där), rengjort ugnen, satt upp husnummer på väggen, burit ut den gamla frysen till garaget, skruvat ihop sängen (den brakade för typ 2 år sen, nu har vi satt dit nya skenor som bär upp sängbotten igen! Sover otroligt skönt men är rädd för att ramla ur, förr har man ju legat som i en "vagga" haha ;), tagit fram utemöblerna, rengjort insynsskyddet mm.

Vi har pratat igenom vad vi skulle vilja ha med och inte på bilderna, därav en plan på hur och vad som kan packas ner i flyttkartonger redan nu.

 

I helgen väntar rensning av garaget och några vändor till soptippen. Dock prioriteras självklart städningen inomhus om fotografen kommer i början av nästa vecka. Tror vi skippar att ta bilder i garaget i och med att det är rörigt där nu plus att det är där vi kommer förvara alla färdigpackade flyttlådor, de som är intresserade och kommer på visningen får helt enkelt ta en titt då...

 

Det är mycket som ska göras, både hemma och på jobbet. Känner av stressen, framförallt genom att jag är superspänd i axlar och har mycket huvudvärk om dagarna. Ett svängande blodsocker är också ett tecken på att man är orolig, det är något jag får leva med tills den värsta stormen är över. Har ju inte direkt något val :)

Dagen har spenderats med fina Gisela!

Vi bilade till Västerås för shopping i en ny stad. Gisela har nyligen tagit körkort och ville ut på en liten roadtrip!

Jag har så ont i hela ansiktet efter allt skratt och i stort sett 7 timmars prat utan paus! Vi kan konsten att prata om allt och båda har så mycket att berätta sen sist vi träffades.

Vi köpte mycket fint, åt god mat och fikade i de fina galleriorna vi var in i.

En underbar dag som nu börjar lida mot sitt slut. Jag är så glad att jag har Gisela, hon är en fantastisk vän!

 

Idag läste jag något väldigt intressant på Bolla Diabetestankar på fb. Det var en tjej som skrev att hon hade problem med sina benhinnor (vilket egentligen handlar om att muskeln inte får plats i sitt muskelfack vid ansträngning) , hon fick riktigt ont när hon var ute och gick och sprang. Ibland kom hon inte mer än ett par hundra meter innan hon var tvungen att stanna och vila. Exakt så har jag det också! Det gör sjukt ont! Man känner sig värdelös för att man inte kan ta en helt vanlig promenad utan att behöva stanna och vila benen som håller på att explodera för att det spänner, ilar och gör så förbannat ont!

Det var en annan kvinna som berättade vad detta kallas, Kompartments syndrom. När jag googlade det och läste att det var en vanlig komplikation för kvinnor som levt med diabetes typ 1 under många år så kan jag i stort sett diagnosera mig själv. Det som står i texten är min verklighet! Nu ska jag kontakta min diabetessköterska för vidare utredning.

 

Det intressanta är att jag har beklagat mig över detta hos in dia.ssk förrut, det började för ca 3-4 år sen. När jag var till henne på besök för kanske 1½ år sen sa hon att hon varit på en föreläsning om denna nyligen upptäkta komplikationen så sa hon att allt de berättade stämde med det jag hade talat om för henne! Så ja, hon har nog redan förstått läget med mig så jag hoppas jag kan få opereras för jag står inte ut! Det är ett handikapp som hindrar mig i min dagliga motion som är så pass viktig för mig som diabetiker.

 

Här kan ni läsa mer: http://www.ssdf.nu/tidningen/artikel.php?id=666

 

Igår slutade jag tidigare från jobbet, åkte hem och gjorde mig iordning för en kväll på stan med Therese :) Först åkte jag till henne och vi tog lite vin och cider innan vi tog bussen till stan. Vi åt middag på Dragon Palace, satt där i två timmar åt, drack,pratade och skrattade! Sen gick vi vidare till Gillet för några glas till och slutligen till Stationen för att invänta 00.15 bussen hem :) Det var hur mycket folk som helst ute igår, det var fullt på fera ställen vi var in på innan vi till slut hamnade på Gillet. Hade en fantastiskt rolig kväll med en underbar vän!

 

Blodsockret steg aldrig över 11 under hela kvällen så jag mådde riktigt bra!

 

Jahapp, är inne i en period där jag är extra insulinkänslig igen så nu är alla insulin-rutiner förvrängda och helt fel! =)

 

Idag vaknade jag på 7 i bs, toppen!

Efter en vanlig frukost, med en vanlig insulindos började jag känna mig lite yr. Det kom främst när jag skulle knyta på mig skorna och stod framåtlutad. När jag reste mig upp kändes det som att jag skulle svimma. Eftersom jag har lågt blodtryck och kan känna mig yr vid såna här tillfällen så brydde jag mig inte mer om det utan stannade upp, andades och gick sen ut till bilen och åkte mot jobbet.

Efter ca 10 minuter efter E4:an började jag bli riktigt yr igen. Då blev jag rädd på riktigt och stannade till på en rastficka. Jag trodde fortfarande på lågt blodtryck men kollade blodsockret ändå för att utesluta att det inte var något konstigt med det. Det visade 3.3!
Det sjuka var att jag inte hade några andra symptom på att jag var låg, och jag brukar verkligen känna av det och ha minst 5 olika symptom! Synstörningar, hjärtklappning/svårt att andas, enorm trötthet/orkeslös/rastlös, lätt för att bli arg på ingenting och ha noll koncentration på världen runt omkring. Jag kände ingenting förutom yrsel som kom periodvis och blixtrade till lika fort som den lämnade mig.

 

Jag kopplade i alla fall bort pumpen och åt nästan ett helt druvsockerpaket. Efter 20 minuter hade bs ökat till 3.9, hur segt som helst! Efter att ha stått stilla i 30 minuter hade jag verkligen bråttom till jobbet, jag skulle åka på utflykt med våra 6åringar till Biotopia för Småkrypssafari och hade en buss att passa. När jag parkerat bilen vid jobbet och kastat mig iväg mot busshållplatsen för att möta upp kollegorna och barnen så hann jag inte ens stå där i 1 min innan bussen kom. Det var på håret! Tänk vad diabetesen kan ställa till med, detta var verkligen inget jag hade räknat med och hade inte plats för det i tidsplanen. Nu fick mina kollegor packa och förbereda allt som jag skulle ha gjort på morgonen, men de visade såklart hänsyn till läget och var väldigt hjälpsamma. De var bara glada att jag  hann med bussen överhuvudtaget ;)

 

Jag var på en utav de sämsta föreläsningarna någonsin idag. Det handlade om PUL- personuppgiftslagen... Alla administratörer måste ha gått den så det var bara att gå dit. I 3 timmar satt jag och lyssnade på en gubbe som pratade i facktermer och det var inte alltid han avslutade det han pratade om innan han började berätta om nästa grej. Sen pratade han tyst och långsamt, det var inte lätt att hålla fokus!

När vi dessutom skulle svara på olika frågor och kryssa för rätt svar för att visa att vi hängt med på föreläsningen började jag känna mig yr, okoncentrerad, irriterad, fick synstörningar och att det kröp i benen. Jag testade blodsockret, det visade 3.6! Prasslade på med druvsockret samtidigt som jag försökte kryssa rätt på frågorna.

Jag var glad att ingen började prata med mig och fråga hur jag mådde. Är det något som är jobbigt när man är låg så är det att vara trevlig och prata med andra, då vill jag bara sjunka genom jorden!

 

 

Vilken lycka när gubben sa att föreläsningen var slut och att vi fick åka hem! :)

Bilderna jag fick på den här lilla damen gjorde min dag! <3

Här är hon på väg till förskolan med mamma!

 

Jag och Mia var på bio och såg The other woman igår, så sjukt bra! Vi skrattade så att tårarna sprutade ;)

Det var vi värda efter att ha lärt oss hur man momsdeklarerar varor och tjänster i Mias företag! :)
Deklaration låter inte så kul och jag drar mig för att göra det varje år. Men det är bara för att man känner sig ringrostig och är osäker på hur man ska göra. När man väl sätter igång så flyter det på bra och det är rätt kul också! Ni har väl inte glömt att deklarera? Sista dagen idag!

 

 

Så härligt med lite syskontid, det tycker jag om :)

Vi delade på en popcorn och lite choklad. Började bion på 10 i bs, avslutade den på 14,5...

 

 

 

Med ett blodsocker på 5.2 är jag redo att åka till stan för att hälsa på min syster. Hon är utbildad massör och har nyligen startat eget företag, Maries Massage & Friskvård. Jag ska hjälpa henne att starta en facebooksida om företaget samt skriva ihop en folder med information och bilder som bland annat jag ska dela ut på jobbet. Kommer bli kanon!
Jag var till henne efter jobbet i fredags och fick en välbehövlig massage. Jag behöver boka in regelbundna tider hos henne så att muskelknutarna håller sig borta. Hon är riktigt duktig på det hon gör, så himla kul att hon uppfyller sin dröm med eget företag och allt, önskar henne all lycka till! :)