Skrämmande
Ja detta var det droppen för mig i söndags.
Jag satte en ny nål under kvällen, men den fungerade tydligen inte eftersom bs fortsatte att stiga. När jag fick se detta i bs mätaren fick jag skjuts av Edvin, den enda som inte hade druckit alkohol under kvällen förutom jag själv, till Månkarbo och mina sprutor. Jag själv var helt borta i huvudet så var det inget alternativ för mig att köra.
Jag satte en ny nål innan vi åkte, träffade såklart en nerv eller dylikt och höll på att vika mig dubbel av ilande smärta. Pumpade in ytterligare 7 enheter och for iväg.
När jag kom hem till Månkarbo kollade jag ketoner, det visade noll?! Jag tog en spruta med snabbinsulin och packade med mig dubbla snabbverkande insulinsprutor, dubbla långtidsverkande sprutor samt kanyler. Lika bra att bunkra upp hemma hos mamma och pappa så jag slipper råka ut för detta igen.
Jag har i stort sett aldrig behövt ta sprutor för att pumpen krånglat eller lagt av, endast en handfull gånger under alla mina 8 år med insulinpump. Därför är jag så slarvig med att ta med mig sprutor när jag åker bort. Jag ska självklart försöka ändra på det med tanke på hur fort det kan gå från att må superbra till att hamna i koma.
Dagen började väldigt bra för mig, vaknade på 6 i bs. Åt frukost och donade lite hemma hos mamma och pappa, låg på 5 i bs efter ca 2 tim. Då åkte jag till min vän Renée som jag inte har träffat på väldigt, väldigt länge!
Hon bjöd på kaffe och pannacotta som smakade himelskt :)
Jag tog inget insulin till det för jag visste att jag skulle ut på en promenad när jag kom hem. När jag väl var hemma låg jag på 10 i bs. Jag kopplade bort pumpen och gick i 1½ timme tillsammans med mamma, pappa, Mia och lilla Maja. Allt var frid och fröjd, jag blev till och med låg under promenaden och tog några druvsockerbitar.
Hon bjöd på kaffe och pannacotta som smakade himelskt :)
Jag tog inget insulin till det för jag visste att jag skulle ut på en promenad när jag kom hem. När jag väl var hemma låg jag på 10 i bs. Jag kopplade bort pumpen och gick i 1½ timme tillsammans med mamma, pappa, Mia och lilla Maja. Allt var frid och fröjd, jag blev till och med låg under promenaden och tog några druvsockerbitar.
Det var efter detta som allt spårade ur. På 6 timmar gick jag från 5-33 i bs.
Förstå så jäkla beroende man är av sitt insulin!
Det skrämmer mig att vara så beroende av något så livsavgörande!
Kommentarer
Lina
Usch & fy, jobbig helg! Hoppas du fick ner det kanske fort efter du fick tag i sprutor!?
Svar:
Nina
Camilla
Ja, fyy fasiken! Dom som tror att diabetes är en lätt sjukdom vet fanimig inte vad de snackar om!! Konstigt att du hade 0 i ketoner men ändå skönt så klart :)
Svar:
Nina
Trackback
