Från topp till dal
Efter att jag pumpat ut luften ur slangen igår så tog jag en extra E insulin, eftersom jag inte visste om det var luft eller insulin jag fått i mig tidigare. Jag var trött på mitt höga bs och chansade helt enkelt.
Jag gick och la mig vid elva tiden med ett bs på 15 och vaknade av detta, två timmar innan jag skulle gå upp:
Kallsvettig och panikslagen väckte jag Björn som fick springa upp och hämta saft åt mig.
Medans jag väntade tog jag ett bs eftersom jag kände mig så sjukt dålig,
trodde det var ännu lägre än det var.
Den värsta känslan kommer under väntan på att sockret i saften ska hjälpa kroppen till ett normalt tillstånd. Man kan inte göra mer än att vänta.. Den plågande känslan är svår att sätta ord på. Det är panik i ren form! Kroppen är på väg mot medvetslöshet och fortsätter i samma takt tills sockret börjar verka och tar en ny vändning.
Fy vad äckligt det är när man inte har kontrollen. Vidrigt!
Kommentarer
Trackback
