Tankar

Det är en nackdel att jobba så långt hemifrån. Jag vill jobba i närheten av Månkarbo, kanske Östervåla, Tierp mm. Jag tror inte att jag vill jobba i Månkarbo eftersom det är ett litet samhälle där alla känner alla och det blir svårt att vara privat utanför jobbet. Det kanske inte behöver vara så, men eftersom jag jobbar i skolans värld så träffar jag väldigt mycket folk varje dag. Man har en yrkesroll och sen en privat roll, de kan vara svåra att hålla i sär när man springer på varandra lite här och var i samhället och hemma hos folk. Det är i alla fall en tanke hos mig.
 
Jag har inte varit ihärdig på att söka jobb här, så jag kan inte skylla på någon annan än mig själv att jag fortfarande sitter i samma båt :) Tack vare att jag jobbat så länge på samma ställe i stan övergick min visstidsanställning till en fast tjänst i Uppsala kommun förra året. Mycket därför har jag blivit kvar, har inte satsat på något vikariat eller liknande eftersom jag varit rädd att det inte blir något mer. Jag har ju hus och andra räkningar som ska betalas, har inte råd att stå utan jobb.
 
Tror inte ens att jag vill jobba vidare i skolans värld, kanske inte med barn överhuvudtaget? Nu har jag gjort det ett tag och vill gärna prova på något annat.
Men man ska ju ha utbildning för de flesta jobb numera och det gör mig så matt..
Jag är inte helt säker på vad jag vill göra i framtiden, och därför vill jag inte ta en massa studielån till något som jag inte vet kommer att passa mig. Om jag bara var helt säkert, då skulle jag satsa och ge allt för att nå mitt mål!
 
Men om jag nu hittar något jag vill studera, är det bäst att plugga på distans då när man bor så långt bort från alla städer? Jag har ju hus och allt, kanske inte har tänkt mig att flytta till någon stad direkt.. Men samtidigt missar man det roliga studentlivet med massa folk och event som går av stapeln hela tiden. Man får inte samma bit av studentlivet om man ska plugga allt på distans.
 
Detta ekorrhjul, It never ends!
 
Men det kanske bara är jag som sätter upp en massa hinder för mig själv?
 
Ingenting är omöjligt, bara olika svårt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0