Känslan när man dragit bort den gamla slangen från magen och inte längre har ett injektionsställe. Eftersom den gamla sved och gjorde ont så var det dags att byta. Jag passade på att ta bort den innan jag skulle duscha. Det känns så konstigt när man tvålar in sig och inte har något plåster att akta sig för :) Nästan så att man känner sig frisk för en stund ;)

 

Jag satte in ett nytt injektionsställe vid 14 tiden idag. Eftersom jag ska variera stickställena och inte bara ta i magen, så satte jag den på höften. Det kändes ingenting när jag sköt in nålen och då blir jag alltid orolig över att den inte har kommit tillräckligt långt in? Men jag chansade och lät den sitta kvar.

 

Jag låg på 15 i bs när jag satte den nya nålen och passade på att ta 2 enheter insulin efter att ha fyllt del lilla slangen med 0.7 enheter som jag brukar. 3 två timmar senare låg jag fortfarande på 15 och då visste jag inte om det berodde på att det var svårt att häva insulinbristen jag hade sen tidigare + kaffet med mjölken som jag drack.

Då tog jag en långpromenad med pumpen ikopplad. Jag gick över 8 km och när jag kom hem låg jag på 4.5. När jag sedan gjorde plankan mm så kände jag att bs sjönk ännu mer och då tog jag ett glas saft och fortsatte sen med mina övningar.
Sen duschade jag av kroppen igen och efter det låg jag på 13 i bs! Självklart hade det nya injektionsstället inte fungerat på hela tiden. Det var bara promenaden som sänkte mitt bs, inte insulinet. Jag satte en ny nål, på andra höften, och mätte bs som då hade hunnit öka till 15. Suck.

 

Nu två timmar senare ligger bs på 12, det tar tid men ändå skönt att det är på väg ner!

 

En sak jag lade märke till när jag började promenera, det var att mina benhinnor krampade och ilade, precis som de alltid gjorde förr! De första 3 km gjorde så satans ont att jag bara kunde gå väldigt sakta, så fort jag ökade farten så krampade det. Man vill bara lägga sig ner sluta belasta benen, men det var ju bara att stanna till och hålla upp ett ben i taget i luften tills det slutat krampa. Sen får man stretcha lite innan man går vidare. Samma procedur om och om igen. Men som sagt, efter de 3 första km så försvann det helt plötsligt?!
Jag märkte inte av benhinnorna alls resten av promenaden! Kan det ha att göra med de höga bs som jag hade innan? Efter tre km hade det kanske hunnit sjunka så pass mycket att kroppen inte krampar av det längre?
Har nämnligen läst om andra diabetiker som har ont i benen och råkar ut för kramper när de ligger högt..