Idag jobbade jag sent och kom inte hem förens 19 tiden, då värmde jag en färdig matlåda. Skönt att slippa laga mat när man kommer hem sent och är hungrig. Jag glömde bort att jag tänkte ta en pw efter maten och pumpade in en alldeles för stor dos! Men när jag tog middagsinsulinet så läkte injektionsstället så jag har ingen aning om hur många enheter jag egentligen fick i mig. Men eftersom jag skulle ha tagit den där promenaden så hade det varit bra om jag struntade i insulinet överhuvudtaget till middagen eftersom jag hade ett jättebra bs innan!

Bs sjönk, men jag hade ingen aning om hur fort eftersom jag inte hade koll på hur mkt insulin som fanns i kroppen.

Jag hade ingen lust att dricka massa saft eller äta något ytterligare, vänta lite längre så att jag inte går promenaden mitt under insulinets största verkan, samt kolla massa extra bs mm, bara för att kunna ta en promenad inom en rimlig tid på kvällen!! När sånna här tillfällen inträffar blir jag otroligt arg, besviken och ledsen. Ja, jag grät en skvätt och tyckte livet var allmänt piss.

 

 

 

Imorgon ska jag träffa min ssk kl 8 på Akademiska. Jag ska göra en check innan sommaren. Kolla Hba1c, förnya recept, ta upp olika saker som jag funderar på samt diskutera olika situationer som jag behöver hjälp med.

Det känns lite tungt och motigt. Jag tror nämligen inte att mitt hba1c ligger så bra och jag är så känslig just nu så jag bryter ihop över ingenting. Som typ det jag skrev om ovan.......
Just nu tynger diabetesen ner mig totalt.. försvinn, bara försvinn....