Uppdrag rädda Gibson
Ja, vad är en frukost utan lite äventyr?
Vi satt och åt i godan ro när vi plötsligt hör en duns. Vi lokaliserade dunsen ganska snabbt när vi väl fick se en kattskugga på markisen.
Jag springer ut, och mycket riktigt ser jag Gibson virra omkring där uppe, lite rädd och fundersam försöker han leta reda på något bra ställe att ta sig ner. Jag lockar och han jamar tillbaka, ja mycket längre än så går inte vårt samarbete..
Björn tar sig ut och försöker få ner honom, men icke. Inte förens jag hämtar stegen och ställer den mot väggen så Gibson blir rädd för dunsen att han frivilligt slänger sig ut i luften i ren panik och antagligen hoppas på det bästa.
Det hela slutade lyckligt, inga brutna ben på katten och han verkar inte ha ont efter hoppet.
Dock blir man ju en aningens trött efter en sådan pärs!
Självklart hämtade jag min telefon innan jag sprang ut, mest orolig att han skulle hinna hoppa ner innan jag hann ut och fota. Skämt och sido ;)
Kommentarer
Ulla
Har inte han varit på nog med äventyr?
Och vad med snö ni har.
Kram svärmor
Trackback
