17 års dagen!
Idag är det 17 år sen jag mamma och pappa tog mig till vårdcentralen. De förstod att något inte stod rätt till eftersom jag drack så mycket vatten, gick ner i vikt ganska snabbt, var konstant trött och hade humörsvägningar till tusen.
Blodsockerprovet visade över 28 och vi blev beordrade att åka direkt till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det var ingen tvekan om min diagnos. Alla symptom fick nu ett namn, diabetes.
Jag var 6 år och världen vändes upp och ner.
Jag har haft en väldigt bra uppväxt, trots min diabetes. Jag har varit glad och levt ett hyffsat vanligt liv där sjukdomen har fått bli en del av mig. Men självklart har den stått i vägen för mig säkert 1000 ggr och fler kommer det att bli.
Jag accepterade den bättre som liten än vad jag gör idag och jag upplevde den inte alls på samma sätt som nu. Inte så konstigt kanske, men ibland önskar jag att den inte tar över och styr mig i allt jag gör.
Jag firar min 17 års dag med en kanelbulle till kaffet. Det är jag värd efter alla dessa år med blod, svett och tårar! :)
Jag har sett årsdagen som något "kul", den har alltid "firats" sen jag var liten. Jag är glad över att min mamma och pappa gjorde det till något positivt så att man inte vill gå och gräva ner sig varje 15 maj..
Hoppas att ni andra också får en trevlig kväll!
Kommentarer
Trackback
