Hatar dessa långa nålar...
Jag är väldigt dålig på att byta injektionsställe.
Jag skjuter alltid upp det, oavsett om den gör ont och jag nästan gråter när insulinet passerar in i kroppen.
Varför skjuter jag upp det om det nu gör så himla ont?
Därför att jag delvis är nålrädd!
Det är ju så enormt långa nålar och de åker in i kroppen med en jävla fart!
Fruktansvärt passande att tycka det är obehagligt med nålar när man har diabetes...
Ni skulle säkert skratta om ni såg mig byta injektionsställe!
Jag håller andan och räknar alltid till 3 (oftast några gånger) innan jag sticker mig. Jag har alltid böjda ben och står typ och gungar i takt när jag räknar. Haha, ja herregud... :)
Efter att jag skjutit i nålen och dragit ut den så att bara slangen är kvar, då börjar jag andas igen och ett lyckorus och en lättnad sköljer genom kroppen.
Alltid samma tanke infinner sig:
JAG GJORDE DET!!!
Idag var en sådan dag. Med gungningar och räknande i köket innan nåljäkeln sköts in.
Det gamla injektionsstället har fått sitta kvar en stund, men nu är det dags att ta bort den också.
Det gör inte ont, men man får vara försiktig och torka bort ev blod som kan komma ut.
Annars blir det blodfläckar på kläderna. Som för mig på jobbet i måndags, då jag lite diskret drog bort den gamla och snabbt drog ner mitt vita linne över magen igen. Inte så lyckat...
Det gör inte ont, men man får vara försiktig och torka bort ev blod som kan komma ut.
Annars blir det blodfläckar på kläderna. Som för mig på jobbet i måndags, då jag lite diskret drog bort den gamla och snabbt drog ner mitt vita linne över magen igen. Inte så lyckat...
Kommentarer
Trackback
