Det har varit mycket personal borta från jobbet både förra veckan och den här. Vi har varit två pedagoger kvar utav 5 ordinarie vilket har gjort att jag har jobbat arslet av mig och min kropp sparkar bakut bara för att jag inte har tid och ork att ta hand om min diabetes.

 

Jag har jobbat 8-17.30/18.00 hela veckan. Vi har under några dagar varit två pedagoger på 80 barn på eftermiddagarna, ibland har vi haft en vikarie-tack och lov!

Jag skulle ha jobbat till 17.30 imorgon också, tack vare att en kollega är sjuk, men jag fick vikarien att ta den tiden så att jag kan sluta min vanliga tid vid 16.30 (wiho, en timme tidigare...)

 

Detta har påverkat min diabetes den här tiden:

-stress

-tidsbrist

-glömt/inte hunnit ta insulin och blodsocker

 

En dags beskrivning från igår till idag:

Igår låg jag på 5 i bs vid lunchtid. Efter det hade jag inte inte tid att kolla bs förens efter mötet på kvällen. Så när jag kom hem kl 19 så låg jag på 17 i bs. Åt soppa till middag och strax efter det ökade bs till 19! Pumpade in insulin och tog en promenad, kom tillbaka 40 min senare och låg på 6 i bs.

Duschade - trodde jag skulle svimma. Pga för mycket jobb eller diabetesen? Jo jag hade lågt bs, låg på 2. Tog ett glas saft... sen ett till eftersom det första inte hjälpte. Gick och la mig. Vaknade kl 5 av att jag låg på 3 i bs. Upp och dricka saft, vilade en stund innan det var dags att kliva upp för jobb. Åt frukost,bytte injektionsställe, kom till jobbet en timme senare och låg då på 19 i bs. Tog insulin, bytte injektionsställe igen (kändes som det första inte fungerade) Gick ut i skogen med våra 6-åringar., bs sjönk till 8 (40 min efter det visat 19) Kom tillbaka och låg på 3. Åt lunch, det serverades pannkaka med sylt (fan också). Vågade inte kolla bs efter lunch. Blev toklåg till mellanmålet- åt fil med musli och två knäckemackor. Kom hem 4 timmar senare med bs på 11. Sen dess har jag inte tittat. Har dock ätit kaka och druckit kaffe nu ikväll, var så jävla sugen på något sött och dagen har ju ändå varit förstörd med alla jävla bergochdalbanor så jag skiter i vilket.

Under hela denna diabetesresa idag har jag tagit hand om barn mellan kl 8-17.30. Hur fan orkar man? Svar: Det gör man inte. Man bara är. Man bara gör.

Jag mår som en påse skit: huvudvärk, illamående, trött, och orkeslös.

Hade inte resten av personalstyrkan varit borta idag så hade jag sjukskrivit mig. Det här är inte okej. Kroppen säger ifrån. Orkar inte med dessa dagar i en dålig arbetsmiljö.

 

Det jävliga är att jag aldrig låter detta synas utåt, alltid försöka vara hurtig, glad, varm och omtänksam på jobbet, mot både barn, föräldrar och kollegor. Mot de sistnämnda vågar man sänka garden en aning, men det vet ju inte alls vad det är man går igenom. Hur ska de kunna förstå?

 

Jag har kommit hem runt 19 varje kväll. Efter det ska jag laga en nyttig middag och sen träna. Ja nu förstår ni ju kanske själva att så blir inte fallet. Här lagas korv och mackaroner, soppa på burk och annan nyttig mat för en diabetiker. Alla har verkligen inte samma förutsättningar för att klara av vardagen. Så är min syn på det hela i alla fall.