Nu kommer mycket text, men jag var tvungen att skriva av mig.

 

Förra veckan var en blandning av roliga saker och ångest.

Jag är en sån person som tycker det är jätte jobbigt när jag inte hinner vara hemma och varva ner efter jobbet. Eller har hela helgen bokad och vet att jag inte hinner vara hemma något och bara vara innan nästa arbetsvecka drar igång igen. Det behöver inte vara så jämt, men när man bokar upp saker flera kvällar i rad så vet jag att ångesten smyger sig på.

 

Förra veckan såg ut så här

Måndag: Åkte hem efter jobbet och bakade semlor. En kväll som var väldigt bra.

Tisdag: Jobbade sent och fick besök av Anna och Adde på kvällen, vi åt semlor och kollade på Walking dead. Jag packade väskan inför morgondagen.

Onsdag: Direkt efter jobbet åkte jag till min syster i stan och var barnvakt till älskade lilla Maja, supermysigt! Fick massage på kvällen och sov kvar hos dem.

Torsdag: Jobbade och åkte sen ner på stan i ren panik för att hitta en klänning till bröllopet. Hade tur att Mia kunde följa med mig och leta (vi hade 1½ timme på oss innan allt stängde) Hittade en jättefin klänning och fick dessutom rabatt eftersom min systers kompis jobbade! Kom hem ca 20.00.
Björn åkte till Sälen med sina kompisar.

Fredag: När jag skulle åka från jobbet hade jag ett samtal med en kollega som var väldigt arg och ledsen, delvis på mig fastän jag inte hade gjort något fel, hon trodde att jag hade gjort en sak som jag inte hade och var därför väldigt avvisande mot mig. Det kändes jobbigt att åka därifrån utan att ha pratat ut ordentligt. Men jag var tvungen att leta runt hela stan efter ett par skor som skulle passa till klänningen så jag skyndade mig iväg. Hittade ingenting förren jag kom till Gottsunda. I ren panik köpte jag med mig 3 par skor som jag kunde prova hemma till klänningen. Då var klockan efter 19 och jag behövde äta middag. Åkte förbi IKEA och åt, sen bar det av hemåt. Halvvägs hem när jag är så fruktansvärt less på att vara ute och flänga hela tiden, kommer jag på att jag inte har någon kattmat hemma och måste åka förbi Månkarbo och till Tierp för att handla detta.

 

Då brast det. Ångesten kom som ett brev på posten. Eftersom jag knappt varit hemma utan att känna stress inför nästa sak som måste hinnas med innan bröllopet,jag var ensam och visste att jag skulle behöva göra alla saker själv, klockan var efter 20, jag hade brottats med beslutsångest kring kläder/skor/planering för saker med bröllopet,  jag skulle hem och prova ut skor till klänningen, packa väskan, betala räkningar, duscha mm så kom den där attacken som jag visste skulle dyka upp när allt kör ihop sig.

 

Jag har varit nära ångestattacker många gånger, men lyckats lugna ner mig innan det brutit ut.
Sist jag var med om det var när pappa hade fått Stroke och livet vändes upp och ner. Den maktlösheten och den sorg som jag kände över att min pappa drabbats så hårt att han inte längre kunde tala och hamnade i rullstol eftersom hans högersida var förlamad. Den ångesten var stor och slog till hårt. Jag kan fortfarande känna av den, men det är i alla fall lite lättare nu när min pappa har lärt sig gå, använda sin högra sida och pratar bättre och bättre. Dock kan han ibland glömma bort vad jag heter och har svårt att förstå enkla saker. Tänk hur det kan bli? Så hemskt.. hela livet ändras på bara några minuter.

 

När jag väl kom hem så ringde jag min syster Anna som kom över stund. Hon hjälpte mig packa, jag fick prata av mig och det började kännas bättre. TACK. Utan det hade jag antagligen inte lugnat ner mig på länge.

 

Lördag: Gå upp 7 och göra sig iordning för bröllop. Åka till Örebro och vara med när min kusin gifte sig! :) Sova kvar på vandrarhem med familjen.
Söndag: Planerat bad på det stora badhuset i Örebro. Det som aldrig blev av för min del. Det ångrar jag bittert idag. Men ångesten och tröttheten tog över, jag beslutade mig för att åka hem men ångrade mig nå fruktansvär, än idag, att jag inte åkte dit med mina syskonbarn och familj.

 

När jag läser igenom det jag skrivit om veckan så känns det helt ofattbart att det "lilla" kunde leda till sån ångest.

Jag har svår beslutsångest, det gäller allt, jag frågar hellre vad andra vill och tycker än att välja själv. Oftast för att jag själv inte kan bestämma mig för vad jag vill. All planering som diabetesen har medfört gör att jag ofta känner mig obekväm i att vara impulsiv i saker trots att det är så jag vill leva.

Jag får ofta ångest över olika saker. Klockan och separationer (för ett tag, en dag eller ett år) är min värsta fiende. Jag känner ett behov av att veta vad som ska ske under en dag så att jag kan planera in min diabetes efter det. Bara att jag vet det ger mig lite smått ångest, eftersom jag vill leva mer impulsivt som jag skrev tidigare.

 

Nog om det tråkiga!

Det roliga denna vecka var i alla fall att baka semlor, bjuda på fika, vara barnvakt, få massage, gå på ett fint bröllop och träffa folk :) Kan visa bilder mm från barnvakten och bröllopet i ett annat inlägg.