En sak i taget... eller varför inte 10 på en gång? ;)

Nu har jag registrerat en adressändring på mig från den 1 juni, från Månkarbo till Uppsala. Blandade känslor för att det snart är dags att flytta!
 
I måndags postade jag avtalet som vi skrivit på med mäklaren. Hon gav oss en ungefärlig plan på när, hur och vad som ska ske och i vilken ordning. Nu väntar vi på att fotografen ska höra av sig för att komma hit, en "Till salu" skylt vid huset samt en objektbeskrivning som ska finnas till bilderna på hemnet.
Vi har en hel del att göra innan fotografen kan komma hit, det lär röjas och plockas i både hus och trädgård!
Jag och Björn har röjt och fixat varje kväll den här veckan. Han har klippt gräset och gått med trimmern, jag har rensat ogräs på uppfarten och i rabatterna, vi har plockat lite överallt i huset och börjat slänga/sortera (mycket kvar), rengjort och rensat extra i tvättstugan (fortfarande lite kvar att göra där), rengjort ugnen, satt upp husnummer på väggen, burit ut den gamla frysen till garaget, skruvat ihop sängen (den brakade för typ 2 år sen, nu har vi satt dit nya skenor som bär upp sängbotten igen! Sover otroligt skönt men är rädd för att ramla ur, förr har man ju legat som i en "vagga" haha ;), tagit fram utemöblerna, rengjort insynsskyddet mm.
Vi har pratat igenom vad vi skulle vilja ha med och inte på bilderna, därav en plan på hur och vad som kan packas ner i flyttkartonger redan nu.
 
I helgen väntar rensning av garaget och några vändor till soptippen. Dock prioriteras självklart städningen inomhus om fotografen kommer i början av nästa vecka. Tror vi skippar att ta bilder i garaget i och med att det är rörigt där nu plus att det är där vi kommer förvara alla färdigpackade flyttlådor, de som är intresserade och kommer på visningen får helt enkelt ta en titt då...
 
Det är mycket som ska göras, både hemma och på jobbet. Känner av stressen, framförallt genom att jag är superspänd i axlar och har mycket huvudvärk om dagarna. Ett svängande blodsocker är också ett tecken på att man är orolig, det är något jag får leva med tills den värsta stormen är över. Har ju inte direkt något val :)
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0